Göteborgsposten – 27 november 1871, sida 1

ken på en hustru som af faderligt tvång drifvits i mina armar. Nej, jag måste vinna min skatt sjelf eller också icke alls. Utan tvifvel har jag allt emot mig, med undanteg af en rival. En sådan är ej att befara, eller hur, Lovel? — Icke det ringaste. Clarissa är ju ännu snart sagdt en skolflicka. Hennes besök hos lady Laura Armstrong var den första skymt hon såg af verlden, Nej, Granger, ni har fältet öppet för er. Det måste bli en hård kamp om ni ej utgår ur den som segrare. Och ni förefaller mig just som en man den der ej så lätt gifver vika. — Jag har aldrig företagit mig något som ej slutligen lyckats, svarade mr Granger; men också har bland mina företag aldrig ingått det att vinna en qvinnas hjerta. Min hustru och jag lefde rätt lyckligt tillsammans och tyckte om hvarandra bra nog — jog sörjde henne uppriktigt då hon dog, den arma själen! — men det var också alltsammans. Jag har aldrig varit kär förrän jag lärde känna er dotter; jag har aldrig förstått betydelsen af detta ord. Af allt som skulle kunnat hända mig är detta i mitt eget tycke det mest öfverraskande. Jag kan aldrig upphöra att undra på min egen dårskap. — Jag vet ej hvarföre ni skall kalla det för dårskap. Ni befinner er ännu blott i medelåldern; ni har en förmögenhet som fritager er från alla bekymmer och allt arbete samt måste till följe deraf plågas mer eller mindre af sysslolöshet. Er dotter skall utan tvifvel gift, sig om ett par år och lemna er. Utan något nytt bang