Göteborgsposten – 23 november 1871, sida 1

— — — a t, skolans i Stockholm styrelse. Stockholms Handt verksoch Arbetaresörening. hvilka institutic ner samtligen uttalat sin hfliga önskan att et inköp dels af hela dels af vissa partier af de stora samlingen måtte ega rum. Det utlätand som komiterade af Svenska Slöjdföreningen af gifvit är det mest detaljerade. Sålunda anse: samlingen af minnesmärken från den skandi naviska sten-, bronsoch jernåldern (100( nummer) af betydenhet derföre att den inne håller svenska föremål med tillförlitligt upp gifna fyndorter, och vissa exemplar, såson vackrare och bättre bevarade, kunna lämplig ersätta de motsvarande i offentliga samlingar af kyrkokärl och föremål som höra till religionsbruken, såsom monstranser, vigvattenskärl, rökelsekar, dopfuntar, processionskors m. m. (400 nummer) förefinnas enskilda saker aj stort värde och verkliga objets ds priz, af hvilka åtskilliga skulle fylla tomrum i den nuvarande afdelningen af Nationalmuseum. De flesta af dessa föremål uppgifvas af egaren hatva tillhört svenska kyrkor. Af handskrifter, urkunder, autografer, bref och tryekta skrifter (flera tusen nummer) förefinnes åtskilligt, t. ex. handlingar som angå svenska törhållanden, köpebref och andra åtkomsthandlingar m. m., hvilka kasta ljus öfver inhemska förhållanden när de i stor massa sammanföras, utan att hvarje särskild urkund för sig eger något högre värde; vidare ett par vackra handskrifter af lagcodices, som borde åt k. biblioteket förvärfvas, äfvenså en brefsamling som tillhört några framstående personer; jemväl förefinnas åskilliga saker som tillhört och varit begagnade af historiskt märkvärdiga personer och som väl torde förtjena att såsom minnen at dem förvaras i våra offentliga samlingar, hvilka i detta särskilda hänseende äro särdeles vanlottade. Men det som komiterade synnerligen framhålla är samlingen af målningar, skulpturverk, gravyrer och handteckningar (flera tusen exemplar). Dessa utgöra ett så rikhaltigt urval al didre svenska målares arbeten, att en grundlig kännedom om våra målareskolor under frihetstiden och den gustavianska tiden genom studiet af dessa taflor kan förvärfvas. Denna del af samlingen, som i Nationalmuseum endast representeras genom några så arbeten, anses kunna bli en värdetull tillokning till denna samling af alster utaf äldre svensk mälarekonst, och i intet fall borde den få skingras eller föras ur landet, i det derigenom en ej obetydlig förlust för kommande tider skulle drabba den svenska konstbistoriens studium. De befindiga miniatyrerna ega icke någon motsvarighet i någon annan samling här i landet; ibland skulptursamlingen förefinnas en del värderika arbeten at nordiska konstnärer och isynnerhet den enda någorlunda betydliga samling af Byströms arbeten i marmor; ibland gravyrsamlingen ett stort antal af svenska gravörers arbeten, och slutligen samlingen af svenska mästares bandteckningar, hvilken anses icke böra gå förlorad för svenska statens samlingar. Vapensamlingen (öfver 1200 nummer) tillerkännes ett ganska högt värde, och, betraktad såsom stomme för ett museum för arbetets historia, att böra inköpas. — Tid och utrymme medgifva ej att vidare fortsätta redogörelsen för och de uttalade omdömena rörande hr Hammers samlingar. Men den tanken blir allt mera påträngande, att det i museet som tillhör svensk konst, åtminstone borde bli svenska statens egendom. Huru det skall åstadkommas, är likvisst ett svårlöst problem. Det sannolikaste är väl derföre att hr Hammers museum kommer att gå ur landet. Den ofta omnämnda frågan rörande Stockholms stadsfullmäktiges betogenhet att ålagga kommunen garanti tör räntan under 40 år ä ett län af 5 mill. rdr, som skulle upptagas at Stockholm-WesteräsBergslagens jernvägsaktiebolag, har nu kommit, genom besvär, under K. M:is pröming och torde snart blifva afgjord. Ötverstäthallare-ombetot, hos hvilket besvär först antördes öfver stadstullmäktiges beslut, ville undandraga sig prörva besvären, hvilka derforo till K. M:t ötverlemnades af Ryssnämnda embete; men en sådan beqvämlighetsälgard gillades icke af civilministern, hvaretter öfverstäthållare-embetet prötvade och Sgillade besvären, hvilka derefter fulltöljdes ill K. Mit. Obestridligt är visserligen att Stockholms kommun kan bära en uppoffring af våde 5 mill. och eventuelt 10 mill. rdr, om äntegarantien skulle effektivt tagas i anspråk, hvilket fall kommunen väl finge öfvertaga ernvägen. Men i och med detsamma kastade ig kommunen in på ett industrielt söretag oh blef ett industrielt bolag, och det är väl ent rasande, isynnerhet hvad Stockholm beräffar. Betänkligt är det väl ock, att innan tommunen blefve egare at jernvägen, har den ! a dre och dock nyare, J de gamla urblekta tafor oM 250 ooo — 1(