Göteborgsposten – 23 november 1871, sida 1

—— — — — äldre än då hon sist såg det — äldre och dock nyare, likt den Sofvande Skönhetens palats, återstäldt efter hundraårigt förfall till dess ursprungliga ståt. . Förstugudörrarne stodo öppna, och innanför dem väntade några betjenter, hvilka skyndade att öppna de inre dörrarne. Clarissa började med förvåning beskåda huscts nya prakt. Tyst följde hon mr Granger genom matsal, biljardrum, salong och tafvelgalleri, boudoir och musikrum, i hvilka alla den Elisabethska stilen blifvit bibehållen med en förvånande noggrannhet. Penningar kunna uträtta så mycket, framför allt då en person ej hyser orubblig tro till sin smak eller förmåga utan öfverlemnar allt åt skickliga och intelligenta yrkesmän. Daniel Granger hade gjort detta. Han hade sagt till en skicklig arkitekt: Ni får förfara efter godtycke i mitt hus; gör det sådant det var under sin bästa tid. Förbättra allt hvad ni kan, men förändra så litet som möjligt, och framför allt modernisera ingenting. Sedan arkitekten erhållit en sådan fullmakt fördjupade han sig i drömmar om medeltidsprakt och lyckades utföra ett verk, som i sitt slag var oklanderligt. Fullkomlig smak och harmoni rådde i alla delar. Clarissa betraktade alltsammans med en känsla som om hon gått och drömt. Det var och det var icke hennes gamla hem, Platsen tycktes knappt ny för henne, ehura allting var förändradt. Sådan borde den alltid ha sett ut. Hon erinrade sig de tomma rummen, de dåliga möb. lerna, lemningarno efter försvunnen prakt här och dor,