Göteborgsposten – 22 november 1871, sida 2

bättre än miss Granger. Hon ser ej illa nt — vacker växt och behagliga anletsdrag — men stel är hon som en eldgaffel. — Jag tror att hennes själ harmonierar med hennes stela yttre, pappa; jag skulle aldrig kunna trifvas med henne. Hvad jag gerna skulle vilja att du gjorde mig sällskap! — Jag skulle ej kunna stå ut med deras skolor och mönsterhyddor, Clarissa. Men vid din ålder bör man vara intresserad af sådana saker. Klockan var half tolf då Clarissa öppnade den port som ledde in till Ardens park. Det var första gången hon öppnade den, ehuru hon ofta stått stödd emot densamma och blickat in bland de välbekanta träden. Det var en riktig plåga för henne att inträda på denna oförgätliga mark, och hon harmades på Daniel Granger som aflockat henne löftet om detta besök. — Han vill väl att vi skola egna vår hyllning åt hans rikedom, beundra hans smak och tömma förödmjukelsens bittra bägare till dräggen. Om han hade ringaste grannlagenhet, skulle han inse vår motvilja för all slags förtrolighet med honom. Under det hon på detta omilda sätt tänkte på mr Granger, fick hon höra ljudet af fotsteg på gångstigen framför henne, och då hon såg upp, varseblef hon föremålet för sina tankar, som hastigt kom emot henne. Kunde man tänka sig en sådan påflugenhet? Hon blef eldröd af harm. Han kom emot henne med hatten i hand; en stor