Göteborgsposten – 22 november 1871, sida 2

tyckes skola vara härberge för sallna suveråner. Sedan exdrottning Isabella och Marfori der utgjutit sina sista kärlekssuckar, skall således påtven derstädes i sin ordning sucka. Det påstås, att franska sändebudet d Harcourt skall föra honom dit. Som bekant, var det denne diplomats far, som följde samme Pius IX på hans flykt till Gaöta d. 24 Nov. 1848 — skulle man i Vatikanen ha för afsigt att på ett riktigt drastiskt sätt fira minnet af denna dag? Päfvens flykt ifrån Rom skulle i hvarje fall vara lika med ett definitivt afstående från den verldsliga makten. För någon tid sedan frågade romerske nuntien i Frankrike Thiers: Huru långt är det då från Rom till Pau? — Thiers svarade leende: il miltal kan jag ej bestämma afståndet, jag är blott säker om, att det är mycket längre från Pau till Rom, än från Rom till Pau. . De bonapartiska agenterna i Frankrike äro i besittning af bons. utgifna af exkejsar Napoleons sekreterare och betalbara dagen efter kejsarens återkomst till Frankrike. Nu väntas med det snaraste Olliviers skrift om rätttärdigande af hans utöfvande af makten. Frankrikes sändebud i Belgien, Picard, skall hafva erhållit särskilda instruktioner, hvilka gå ut derpå, att han skall öfvervaka lIaternationale och bonapartisterna derstädes. Ett nytt arbete af Emile de Girardin, på hvilket denne akall ha arbetat i tio år, utkommer i dessa dagar i Paris, hafvande till titel: Du droit de punir. Opera Comique i Paris har gifvits -Gallia, en storartad symfoni af Gounod. En korresp. skrifver derom: Det är ej möjligt att lyssna till dess stora och melankoliska toner, utan att känna att de äro det uppriktigaste och djupaste uttryck för den smärta, som Frankrikes sorger och missöden ännu ingifvit någon fransk konstnär. Times pariserkorresp. skrifver bl. a. följande, som onekligen innebär något oroande: Sedan krigsrätterna började, ha 10,645 kommunistfångar blifvit utan ransakning försatta i frihet. Af dessa var ett stort antal lika djupt inveckladt i rörelsen som de, hvilka dömts till olika straffgrader; och flertalet af dem brinna i denna stund af hämnd mot den bestående regeringen, det bestående samhället, de bestående offentliga och enskilda byggnader, hvilka de ej lyckades att sista gången bränna upp, den bestående egendomen i hvarje form, och de förklara öppet, att den Nemesis, de åkalla, icke skall dröja. Omkring 18,000 återstå ännu att ransaka, af hvilka de flesta skola öka denna missnöjda befolkning — ännu vildare, om möjligt, än de förut frigifna, emedan deras lidanden skola hafva mera förlängts. Vi höra att, fastän det är omöjligt att exercera dem eller bilda dem till regementen, de likväl äro delade i sektioner och kompanier. De mötas hemligen utan synnerlig svårighet; deras chefer och otficerare utses så snabbt, som det är möjligt genom regeringens frigifvande af framstående män ibland dem, och det påstås, att de ha vapen för 15,000 man, fastän de ännu icke erhållit nödig ammunition. Deras politik emot samhället är ganska mycket öfverensstämmande med Frankrikes emot Tyskland. Medvetna om att de äro för svaga och disorganiserade till att inleda ett nytt uppror, vilja de vänta, tills oroligheter uppstå på grund af de politiska tvisterna mellan de många andra partier, som äflas om makten, och förena sig med hvem som helst som skall erbjuda den bästa utsigten för en slutlig framgång af deras politiska och sociala dlaner. Öfver hela Spanien utbreder sig nu bland arbetarne den stora rörelsen för arbetsinstallningar. Man motser med oro, hvad som skall följa; ty Internationale bar vidt utgrenat sig derstädes och understödjes hemligt af jesuitiska stämplingar, hvilka sramtör allt vilja störta det bestående. ÄÅtven i Grekland utbreder sig nu arbetarerörelsen, och ha särskilt i Athen betydande arbetareoroligheter utbrutit. Från Rom meddelas, att kardinal Bonaparte ej längre befioner sig vid det påfliga hofvet, utan flyttat till sin äfven i Rom boende syster, furstinnan Gabrielli. Det säges, att kardinalen funnit sig sårad af de skarpa tillmälen man i påfvens omgifning fällt mot Napoleon III. I Nizza har den amerikanske generalen Anderson, den tappre försvararen af fästet Sumter vid Charleston under amerikanska borgerliga kriget, aflidit, 60 år gammal. Från England skrifves, att vid Internationaless generalråds sista sammanträde förklarade generalsekreteraren John Hales, att den stora föreningen öfverallt utbreder sig och blomstrar. Åtven upplästes ett bref från Garibaldi, hvari denne uttryckte sina sympatier för Internationale. Odger, arbetsledaren, har å ett möte i Bristol tillkännagitvit, att rörelsen till förmån för en republik i England vinner snabb terräng och att ett republikanskt upprop skall inom kort utfärdas. Studentkåren i Glasgow har med 610 röster mot 476 valt Disraeli till lord-rektor för universitetet. Förenta Staterna ha under Grants presidentskap afbetalt på sin skuld 273,749,812 dollars, eller en åttondedel deraf. I Utah är lugnt. Brigham Young är ännu i säkerhet. Telegrammer. KRISTIANIA d. 921 Nar Kanunocaon hacikia 3