Göteborgsposten – 21 november 1871, sida 1

2 — n— — — ———— — uppgifva de vägar på hvilka hon, holst promenerade; men detta vägrade hon. — Gör ingenting; jag skall finna er trots er motsträfvighet, sade han. Och kom ihåg, barn, att hvad ni har att tacka Laura Armstrong för endast är ett sådant slag af vänlighet, som hon skulle bevisa hvilken annan vacker flicka af god familj som helst. Ni är en prydnad i hennes salong, det är alltsammans. Jag vill cj förneka alt hon är en varmhjertad qvinna, och hon har många goda sidor. Men jag skall ställa allt till rätta på det hållet och utan dröjsmål, lita på det. De hade nu hunnit nästan fram till Qvarngården, och mr Fairfax ansåg det klokast att vända om. Han stannade och frigjorde Clarissas hand från sin arm, men endast för att föra den till sina läppar och kyssa den. Det fanns ej en varelse på vägen framför dem; men trots denna skenbara trygghet voro de ej ombemärkta. Ett par vredgade ögon gåfvo akt på dem från en häck framför byggningen — Marmaduke Lovel hade tagit plats der för att röka en cigarr i det vackra månskenet. — God natt, Clarissa, sade George Fairfax; jag skoll snart återse er. — Nej, nej; jag vill ej se er. Intet godt kan komma af att vi träffas. — Ni skall se mig antingen ni vill eller ej. God natt. Klockan slår nu nio. Ni skall komma lagom för att servera er fars th6. Han släppte den lilla handen som han hållit qvar i sin och aflägsnade sig, Då Clarissa kom till porten, fann