Göteborgsposten – 21 november 1871, sida 1

ordentligt stor. Mannens namn är löjtnant Pio, han har förut haft anställning i postverkets tjonst, men har sökt och erhållit sitt afsked. För öfrigt tillhör han en ansedd familj. Namnet känner man säkert till äfven i Sverige, enär hans broder, föreståndaren för Köpenhamns Borgerdydsskole, är gift med en dotter till gretve Sponneck och sjelf en ansedd filolog, som till och med bland Tysklands lärde väckt ovanligt stor uppmärksamhet, genom sina filologiska forskningar, isynnerhot genom hans bidrag till frågan om Homers födelseort. Äfven löjtnant Pio är otvifvelaktigt en särdeles begåfvad personlighet och han har flera gånger med heder uppträdt i litteraturen, senast med en intressant afhandling om HolgerDanske-Sagan. I Socialisten skall man finna åtekilliga artiklar, som i formelt hänseende ej lemnar mycket önska. De härflyta alldeles otvifvelaktigt från hans penna. På det hela taget kan man endast beklaga, att han har helgat den eldröda socialistiska rörelsen sina kratter; man har svårligen något skäl att draga hans uppriktighet i tvifvelsmål och tillskritva haus uppträdande oädla motiv, men han skulle onekligen kunna använda sina gåfvor på ett lyckligare sätt. Så kunde han t. ex. allt för gerna pruta af något på sina röda sympatier och understödja en institution som hos 088 framkallats just genom den socialistiska rörelsen, nemligen Danok Arbejdorsamfund-. Det är Lucianus Kofod, som först framkastat planen till detta samfund och som väl äfven kan betraktas som dess egentlige stiftare. Man vill genom detta skapa en motvigt mot Internationales fantasterier och försök till en radikal omstörtning af hela den bestående onkernas ordning; man har gått lugnt och föreigtigt tillväga och då denna försigtighet i grunden passar för den danska nationen, torde det möjligen kunna hända att man blir istånd omkring Dansk Arbejdersamfund samla den talrika krets af danska arbetare, hvilka inse nödvändigheten af framåtskridande och förbättringar, hvilka äfven önska dessa förbättringar, men vilja nå målet genom en lugn och förnuftsenlig utveckling, hvilket allt just synes vara grundtanken i den verksamhet, som det omnämnda samfandet ämnar utveckla. Man kan möjligen vara af olika tanke med detta samfund i några, ja, till och med i flera punkter. Ett måste man likväl medge, nemligen att dess framträdande är i högsta grad tidsenligt. Men I hän ju er Arbejdertorening at 18604, säger en högtärad svensk läsare. Onekligen är detta en sanning, men en sanning, som ej i någon synnerlig grad berör saken. Ty denna arbetareförening bekymrar sig alldeles icke om hela det socialistiska trasslet. Den låter socialismen styra sin kurs på händelsernas våg och styr sjelt sin egen, inbjuder medlemwarne till vackra föredrag och trefliga gillen, föreslår skålar för sin ordförande och anordnar fester i sin sommarlokal samt framlefver för öfrigt helt stilla och sjelfbehagligt sin vegeterande tillvaro. Hr Rimestad har insett sin bristande förmåga i att beherrska situationen, han förmår ej att bringa reda i de socialistiska förvocklingarne och han föredrar derföre som en äkta potentat att spela den öfverlägsne och negligerar hela rörelsen. Funnes icke andra, som bekymrade sig mera om denna än hr Rimestad, eå skulle hon snart växa oss fullkomligt öfver hufvudet. Men hr Rimestads aktier ha af denna anledning äfven sjunkit i en högst betänklig grad, och särdeles under de sista dagarne betingat en ytterst låg kurs. Detta skall man lätt sörstå, när man får höra skälet. Dansk Arbeidersamfund inbjöd, efter att ha samlat underskrifter på en mängd uttalanden i arbetarefrågan, till ett möte sistl. Önsdag, dervid samfundet skulle konstituera sig och uppgöra reglemente. Det var naturligt, att man här i hufvudstaden med stort intresse motsåg detta möte. Emellertid hade den s. k. Haandverkernes Formandsforening utsatt ett möte till samma afton. På detta senare möte diskuterades och äfven antogs ett förslag om att arbetarne genom en komits bland föreningens medlemmar skulle söka att sätta sig i förbindelse med arbetsgifvarne för att om möjligt på denna väg vinna bättre vilkor samt vidare om att genom en sammanslutniog från arbetarnes sida skulle verkas såväl för bildande af en fond, som kunde anlitas vid nödvändiga arbetsinställningar som äfven på att få personer in i riksdagen, hvilka skulle öfvervaka arbetarnes politiska och materiela intressen. Trogen den roll, han på sistone spelat, ville hr Rimestad alldeles icke lägga märke till dagga håda hatwdalanafnlla YWätan anh får aott