Göteborgsposten – 21 november 1871, sida 1

hon den öppen och mr Lovel stående bredvid densamma Hon tvärstannado och blef helt förlägen. — Var god stig in, sade mr Lovel i sin most ceremoniösa ton. Jag är särdeles glad öfver att en lycklig tillfällighet gjort mig bekant med dina nya vanor. Har du på slottet Hale lärt dig konsten att gifva hemliga möten åt dina älskare? Har jag lady Laura att tacka för denna sista utveckling ef din karakter? — Jag förstår ej hvad du menar, pappa. Jag satt nyss inne på kyrkogården och tecknade då mr Fairfax red fram till mig. Han stannado och talade vid mig en stund samt ville derefter nödvändigt följa mig hem. Det är alltsammans. — Det är alltsammans. Och således var det George Fairfax — dagens tillämnade brudgum — som kysste din hand nyss. Kom in; jeg tror att detta är en sak som bör i allt lugn afhandlas oss emellan. — Tro mig, du har ingen anledning till att vredgas, pappa, försäkrade Clarissa. Jag hade ej den aflägsnaste aning om att jag denna afton skulle träffa mr Fairfax. — Jag har hört ett dylikt förnekande förr och vet hvad det är värdt, svarado hennes far med köld. Om mr Fairfax ej kom till Arden för att träffa dig, hvad var då hans ärende, säg? Rätta platsen för honom borde väl vara slottet Hale, skulle jag tro. — Jag vet ej, pappa. Han har kanhända endast tagit sig en ridtur och utsträckt den ända till Arden, Allting är i oreda på slottet. Jag tror knappt att man un