Göteborgsposten – 21 november 1871, sida 1

—i sin egen Arbejderforening af 1860. Under dylika omständigheter är det sannerligen mindre underligt, att han oupphörligt måste utstå hårda angrepp ej allenast i Socjalisten, utan äfven i artiklar, som tillsändas andra tidningar från åtskilliga ansedda arbetare, Men det var vid Dansk Arbejdersamsund, som vi ett ögonblick skulle dröja. Det höll på Onedagen sitt möte och detta var (svårligen till stort nöje för hr Rimestad) utomordentligt talrikt besökt. Man beslöt att till inträde i samfundet inbjuda alla, som på grundlig reformatorisk — icke socialistisk-revolutionär — väg vilja medverka till en förbättring af arbetarnes vilkor och sambillsställning. Det faller af sig sjelft, att arbetslönens höjande på det hela taget måste komma att spela n:o 1 i sällskapets sträfvanden. Man vill, såvidt förmågan räcker till, söria för att genom en förhöjd arbotslön öppna för det fjerde ståndet tillfälle till en rikare upplysning, bättre tillvaro och större oafbängighet, sörja för att arbetaren, utan att slita ut sina krafter och sin helsa, kan få ett tillräckligt underhåll för sig och sin familj och tillika samla sig en sparpenning till de dagar, då sjukdom och ålderdom förhindra honom att arbeta. Men man önskar äfven att uträtta mera. Man tror, att genom omorganisationen af åtskilliga samhällsinstitutioner och rättsförhållanden det fjerde ståndets bekymmersamma lefnadsvilkor och tryckta samhällsställning skulle kunna förbättras. På grund af denna uppfattning framställer samsundot åtskilliga behof, för hvilkas uppfyllande det ämnar verka. Mina läsare i Göteborg skola nog ej tröttna, em jag meddelar de vigtigaste ar dessa. Lucianus Kofod är en man, som, i trots af till ytterlighet gående Åfolkelige sympatier, värderar kunskaper och bildniog högt. Han och hans samfund vilja derföre också pro primo arbeta för en omfattande borgareoch folkskole-undervisving jemte upprättandet af passande folkskolor samt understöd af fria solkbögskolor för den mognare ungdomen af båda könen. Man vill dernäst söka att få handelstullen inskränkt till finare varor och lyxartiklar samt åvägabringa den nödvändiga, årliga finansinkomsten genom påläggande af en samlad skatt, som ej skall utgå af smärre inkomster, det är sådane, som endast medgifva en nödtorftig utkomst. Man fordrar en betydlig förhöjning å arfsskatten samt en motsvarande afgiftspligt för en hvilken som helst gåfva från man till man af öfver 100 (danska) rdrs värde(?!), man fordrar, att äfven menige man skall få godt af alla de stittelser och medel, hvilka hittills väsentligen endast varit tillgängliga för de högre samhällsklasserna och man uppställer slutligen utom åtskilliga mindre fordringar anspråket på inträdandet af borgerlig och politisk fallmyndighet samtidigt med värnepligtsåldern, det vill således säga med det 21:a året. Se der i korthet en roasums af samfundets tendenser. Om de utmärka sig genom att vara tidsoch ändamålsenliga och om de kunna tjena sem ledtråd för svonska sträfvanden i samma riktning, — ja, det måste jag öfvorlomna åt mina läsare och Göteborgs Postens redaktion att afgöra. Jag vill endast notera som ett faktum, att man på det hela taget här i Köpenhamn betraktar det nya Arbetaresamfundet med välvilja, om ej af annat skäl, så derföre att slutligen ett steg tagits, hvilket på samma gång sträfvar till förbättringar och förhindrande af Internationales farliga propaganda. Vidare må antecknas, att man redan tyckes kvnna spåra samfundets inverkan. På de senaste dagarne ha nemligen åtskilliga at våra större arbetegifvare höjt arbetslönen med ej mindre än 10 4, och samtidigt äfven visat sig böjda för att afkorta arbetstiden med en timme. Just i dag är det 4 af våra förnämsta snickare, som ha följt detta vackra exempel. Det är att hoppas, att man sålunda så småningom skall på fredlig väg kunna närma sig en ny sakernas ordning. Stackars Brix och stackars Poul Geleff! Hvad skall det då bli af eder? NMåpne I verkligen ej heller genom Internationale skolen bli i stånd till att mjöla eder kaka utan ändå till sist se eder nödsakade till att gästa det stora framtidslandet i vester? Månne? Ja, tiden skall ntvisa det, som en af våra mera bekanta, om också ej just mera ansedda journalister brukar säga. Paul Pry.