Göteborgsposten – 21 november 1871, sida 1

jar han se sig om efter andra utvägar. Då rinner det slutligen upp för honom hvilket stort kall, som hittills legat och väntat på honom, hvilken stor roll han är bestämd att spela i nutidens kulturutveckling. Han blir nu utgifvare af ÅSocialisten och svänger redan med triumferande segervisshet Internationales röda banr för det häpnande proletariat, som med hänsyn till stämningen gentemot den röda fanan har en högst påfallande likhet med vissa mycket bekanta djur. Hr Brixe värdige kompagnon Poul Geloff har från första början hatt tör afsigt att verka för mensklighetens förädling som skollärare. Han var urspruvgligen seminarist eller åtminstonessominario-elov. Men onart tyckte han sig komma under fund med att ödet hade utrustat honom med egenskaper, mäktiga att åstadkomma denna förädling på andra vägar och med andra medel. Han beträder författareoch journalist-banan. Fyens Stiftetidende lyckliggjordes först med hans litterära produkter. I hans följetongsafdelning dyker upp från hans hand en längre original berättelse, hvars titel, om jag ej missminner mig, var ungefär så här: Fyensk Forpagterliv. Den var i stilistiskt hänseende nägot knagglig, men vittnade i öfrigt om en ivgalunda vanlig begåtning. Detta var emellertid det minst märkvärdiga med berättelsen; för ett år sedan ådagalade Erik Bögh i en ofantligt rolig Dit og Dat-följetong att sagde berättelse egde en ännu större märkvärdighet. Hr Poul Golaff hade till den grad haft tankar och uttryck gemensamma med en tysk författare, att hans originala danska berättelse oasaedt den omtalta något misslyckade stilen hade blifvit ackurat samma bok som Fritz Reuters: Ut mine Stromtid. Ungefär samtidigt med att han debuterade på detta, som man finner, mindre vanliga sätt inom litteraturen började han att i Ribe utgifva ett veckoblad, som netteHejmdal. Det var omedelbart efter det senaste danska kriget och man kunde derföre af en person, som i likhet med hr Geleff städse varit en tidens man, ej vänta annat än våldsamma utfall mot preussarne. Saken slutade med att han blef satt under tilltal för förnärmelser mot konungen gaf Preussen och dömd till 14 dagars fängelse. Veckodladet dog en stilla död, hvilket ju för hr Geleff var ett stort missöde, som på intet vis kunde ersättas genom den angenäma omständigheten, att han af sina abonnenter fått betalning för ett helt qvartal, under det att endast några strödda nummer af detta qvartal skådade ljuset. Nu begaf sig frihetskämpen och danskhetens målsman till Kögenhamn, ännu omstrålad at fängelsets martyrgloria. Lucianus Kotod lät blända sig af denna gloria och upprättade tillsammans med hr Geleff ett blad, som likaledes uppkallades efter den nordiske guden Hejmdal. Det förvandlades sedermera till dagblad. Luoianus Kofod afgick och d:r Rosenberg öfvertog redaktioner. Men hr Poul Geleff qvarstannade ännu någon tid i bladets tjenst och kämpade tappert sör skandinavism, grundtvigianism och det slags nationalitet, som vi här hemma bruka kalla Pzeredanskhed. Men ändå ville tidringen ej bära sig och hr Geleff, som allaredan på den tiden syntes ha haft ett klart medvetande om att arbetaren är sin lön värd utträdde ur Hejmdals läger för att om möjligt grundlägga ett annat blad, som kunde slå bättre an. Några småförsök i denna riktning kröntes emellertid ej med lyckligt resultat och så klarnade det slutligen för hr Geleff, att menniskoslägtets förädling öfverhufvud aldrig någonsin skulle kunna genomföras, så vida han icke grope verket an: ganz radikal, gavz radikal. Skandinavismen, grundtvigianismon och predanskhedenbli, till förmån för en högre ide, kastade öfverbord och Poul Geleff griper i likhet med sin vän hr Brix, med dristig hand den röda fanan och drager ut på sin heliga mission för den stora saken rundtom i alla landsortens större städer, öfvertygad om att han vid nästa val från någon af dessa städer skall kunna bli sänd till danska rikedagen med 6 rdr svenskt i dagsarvode, en förhoppning, gsom måhända ej skall visa Big ha varit så alldeles sanguinisk. Till ett annat slags personligheter än dessa båda politiska korysöer hör den man, Bom ursprungligen hos oss har framkallat den internationala rörelsen och som, att döma af alla tecken, ännu är den danska filialens egentge stormästare om icke till namnet så åtminstone till gagnet. Han verkar fortfarande onymt, men hans namn är ej längre någon nemlighet och då han sjelf för en af mina vänner har vidgått sitt förhållande till Internationale, kan den indiskretion, jag begår, ge. 2 Ara AA ii —