Göteborgsposten – 17 november 1871, sida 1

— — —2 FT C u — gå i Figaros man6r, men i en mera demokra. tisk riktniog. Likasom Figaro, födde Rappel sin publik med skandalhistorier, som berätta. des med samma förkärlek, men med en moralisk snärt på ändan visande det genom kejsaredömet hos de högre klasserna spridda förderfvet, i motsats till folkets idealiska renhet. Dess förnämsta redaktörer, Charles och Frangois Hugo, Vacquerie, Meurice och Lockroy, bade alldeles perfekt tillegnat sig Victor Hugos stil och fyllde första eidan med de mest bombastiska artiklar. Efter att en tid ha funnit det klokt att draga in seglen, har tidningen ånyo börjat utkomma, debuterande med bref från Victor Hugo och Garibaldi och ungesär i samma anda som förut med de afgjordaste sympatier för Kommunen och dess män. Bland dem, som itrigast förebrå Siöcle dess brist på radikalism är Yerite eller såsom den numera heter Constitution, utgifven af en ung man vid namn Portalis. Hr Portalis har gjort en kort resa i Förenta Staterna och kan läsa engelska, egenskaper som äro mera ovanliga hos en fransk journalist. Det är sannt att de motvägas af en mer än loflig okunnighet om Frankrikes egna förbållanden. Också bar ban sjelf och hans tidning den olyckan att aldrig bli tagna riktigt på allvar, och ingendera skulle någonsin ba blifvit bemärkt, om ej regeringen vidtagit vissa stränghetsåtgärder emot Portalis, hvilka naturligtvis utgjorde den yppersta reklamen för hans tidning. En författare har deruti under pseudonymen Aleste under en längre tid skritvit politiska bref, som väckt en viss uppmärksamhet; man har gissat på olika personer, deribland på Laboulaye såsom sörfattaren. Han antages dock numera vara Alfred Assollant. Men ännu ett strå hvassare är Radical, den beryktade f. d. mairen Jules Mottus tidning. Om tör Constitution Gambetta är en profet, så erkänner Radical, såsom en sann fritänkare, iogen annan profet än sig sjelf. Tidningen är suddigt och illa tryckt, suddigt och illa skrifven, utan talang och i den mustiga stilen. Har förmodligen icke lång framtid. Le republicain är en liten tidning för 5 centimer som nyss börjat utkomma i uppgifvet ändamål att vara ott lefvande, syntetiskt och dagligt uttryck sor den politiska och fieansiela rörelsen. Den skall så mycket bättre kunna uppfylla detta mål, som tidningens pris, hvilkot gör dep tillgänglig för alla, skall göra den till ett organ för alla, för en hvars frihet, säkerhet och förmögenhet. Den är på en gång en demokratisk tiana och den säkraste och mest opartiske rådgifvaren för medborgarens revendication och placeringen af samiljefadrens kapital och bespariogar. I detta dubbla ändamål publicerar le Republicain dagligen den ossiciela kurslistan för börsen och en fouilleton, som skall blifva ett evönement, Spöket i Tullerierna! — Tyckes således vara en bankirspekulation. En epekulation af annat slag är La Municipalite, en veckotidning utgifven af de radikala medlemmarne af kommunalrådet för Seinedepartementet, Ranc, Bonvalet, Lockroy. Sysselsätter sig mindre med politiken än man skulle tro; hela sisla numret upptages af en artikel om renhållningen i hufvudstaden. Alla dessa tidningar skola dock blekna — let är åtminstone meningen — för Gambettas ya tidning la Republigue Francaiss, som efter tans egen utsago skall blifva det radikala pariets Journal des Dbats. Den skall begynna itkomma om Tisdag. — 4 Ä — —