Göteborgsposten – 17 november 1871, sida 1

ett ord rörande Clarissas löfte att komma på besök nästa dag. De funno mr Lovel i hans favoritrum, ej lutad öfver ett grekiskt skådespel eller en volym af Bentley, såsom hans vana var, utan allvarsamt sysselsatt med en mängd öppna bref och andra papper som lågo kringspridda på skrifbordet — papper som hade en oroande likhet med räkningar. Isan blef helt öfrerraskad af Clarissas och hennes följeslagares ankomst samt sopade med något darrande hand ner papperen i en öppen låda. — Kära Clarisso, detta är något oväntadt! Välkommen, mr Granger! Hvad ni är god som för min lilla flicka hit för att helsa på mig. Vill ni taga denna stol vid fönstret? Jag var fördjupad i en hop räkningar då ni kom in. En man måste emellanåt se på sina affärer, huru obetydligt hans hushåll än är. Nåväl, Clary, hvad nytt från våra kära vänner på slottet? Nå men detta är ju bröllopsdagen, eller hur? Jag glömde alldeles bort daton. Har någonting händt? — Ja, pappa, en stor olycka, och bröllopet har blifvit uppskjutet. Mr Granger och Clarissa förklarade derefter huru saken förhöll sig. Mr Lovel tycktes verkligen bli uppskakad af underrättelsen om earlens död. — Ärme Calderwood! Han och jag voro goda vänner för tretio år sedan. Jag tror att det är nära tjugo år sedan jeg sista gången såg honom. Han var en af de vackraste karlar jeg någonsin kännt — lady Geraldine är en afbild af honom — och då han trädde in på den diplo