Göteborgsposten – 15 november 1871, sida 1

TO SOME DUC H4UC Vårlt errImponerande skadespel, hette det; i början såg man röken som en väldig mörk sky stiga i vädret och drifva in öfver staden i riktning mot domkyrkan, men snart vältrade sig våldsamma lågor ut ur alla fönster på oljeqvarnen och omhvärsde denna med ett brakande och smattrande ljud. Nu började ett regn af brinnande kol, trästycken och oljefrön och spred sig ända ut till stadens ytterkanter, ja, till och med fram till strandvägen regnade gnistorna, föllo ned i hafvet och lågo några sekunder glimmande på vågorna, innan de slocknade. Menniskolif kostade denna olycka icke, men deremot kostade den ede danska köpstädernas allmänna brandförsäkring 84,000 rdr sv. samt det oktrojerade allmänna assuranskompaniet?, Svea och Nya danska brandförsäkringen tillsammans omkr. 100, 000 rdr sv,, hvilken summa nemligen representerar värdet af förstörda varor och effekter. På brandstället var elden ännu fyra dagar efter olyckan icke släckt, i det utgräfningen af grunden hade bragt luft till den i källrarne brinnande oljan, så att elden då och då, påverkad af den starka blåsten, slog upp i höga flammor. För öfrigt har det owifvelaktigt rundtom på hela Jylland varit rykten i svang, som liknat de köpenhamnska. Branden har nemligen varit synlig på ofantligt långt håll. Från Randers och lika aflägsna ställen afsändes ridande bud i olika riktningar, för att få veta hvarthän sprutor skulle skickas och till och med uppe i Lögstör-trakten, således på ett afstånd af 14 danska mil, såg man elden och uttömde sig i gissningar deröfver. Men jag öfvergår från denna sorgliga händelse till en annan af gladare natur och som, åtminstone inom en trängre krets, väckt lika stort uppseende som ÄÅrhus brand. Jag menar den serie föreläsningar, hvilka i dessa dagar börjats af den unge, rikt begåfvade estetikern Georg Brandes i universitetets lokal. Han har allaredan genom kritiska afhandlingar, genom en gradualdisputation öfver Taine, med hvilkens åsigter hans egna ha många beröringspunkter, samt genom åtskilliga arbeten af liknande art förvärfvat sig ett ansedt namn och har på visst sätt blifvit en banerförare, omkring hvilken ej få af det unga Danmark tror sig kunna samla sig. Och de nu började föreläsningarne äro ingalunda egnade till att rubba denna tro. Det är första gången, han uppträder offentligt som talare, men icke destomindre har jag aldrig vid vårt universitet hört föredrag, som till den grad tilltala, såväl genom föredragets vackra, afrundade form, som genom sprittande lif och ande. Publiken är antagligen af samma mening som jag, ty icke ens universitetets stora föreläsningssal är istånd till att rymma den tillströmmande mängden af åhörare. Skälet är emellertid möjligen äfven ett annat. De betänksamma, lugna köpenhamnarne, hvilkas utvecklingseller åtminstone väckelse-period inträffade anno 1848, och som befinna sig särdeles väl vid idberna från sagde period, börja i trots af detta välbefinnande att få upp ögonen för att detta välbefinnande icke är så helt och hållet allmänt, som de en tid bortåt trott, huru en beständigt mer och mer omkring sig gripande opposition sticker upp hufvudet. De tycka naturligtvis icke om denna opposition, men det förekommer dem dock att de nog kunna ha lust att få nys om, hvart denna opposition bär hän och hvilka fordringar den uppställer. Och de ha en ovilkorlig aning om att just d:r Brandes är den man, som både kan och vill uppträda som målsman för denna opposition, en aning, som har blifvit ytterligare bekräftad genom hans inledningsföredrag, en aning, som för öfrigt alldeles icke är oriktig. Hans tema är hufvudströmningarne i det nittonde århundradets litteratur. Då han emellertid ännu endast hunnit till början af sin utveckling, måste jag tillsvidare uppskjuta skizlerandet af denna. Hvad jag deremot idag kan tala om är det nämnda inledningsföredraget, som i och för sig har betydligt intresse och som också för ögonblicket är ett af de hufvudämnen, hvarom samtalen hos oss vända sig. Kärnpunkten deri var att visa, huruledes Danmark egentligen blifvit oberördt af alla de stora andliga strömningar, som den nyaste tiden framkallat. Revolutionerna ha ej nått till oss, men märkligt nog ha vi deremot fått reaktion mot dessa revolutioner och denna reaktion hade hos oss fortfarit långt efter det hon försvunnit der, hvarest hon egentligen hörde hemma. Och likasom man fordom, då folkets kraf på politisk frihet började bli starkt och allvarligt, afvisade denna fordran, idet man sade: erregud, hvarföre viljen I nu ha politisk frihet, I han ju viljefrihet-, på samma sätt säger man nu då krafvet går ut på andlig frihet: Herregud, hvad tjenar nu denna andliga frihet till, I han ju politisk frihet, och säger man det icke, så menar man det i alla fall och handlar derefter. Det danska folket är, om man skall sätta tro till hr Brandes, icke så alldeles fritt från att vara en smula borneradt. Nå ja, man kan ju låta bli att tro honom, om man vill, men jag antar dock, att om man vill betrakta förhållandena fullkomligt ärligt och ohöljdt, så måste man enas med honom i hans yttrande om att hvar och en, som på ett mera ömtåligt ält söker att göra denna andliga frihet gälande och uttalar åsigter, hvilka stå i strid ned de gamla, kanoniserade förutsättningarne, an skall inom kort se sig utestängd a; alla. W — — — — — — OM MH —