Göteborgsposten – 14 november 1871, sida 2

och såg på lady Laura. — Ja, Clarissa är enda dottern till den gentleman som före mr Granger var egaro af Arden. — Ber om ursäkt. Jag visste ej att godset öfvergått i andra händer. Derefter fortsatte hon sitt föregående samtal med lady Laura, liksom för att så hastigt som möjligt slippa ifrån miss Lovel. Under de tre dagar som föregingo bröllopsdagen befattade hon sig ej vidare med Olarissa. Denna sårades så mycket mera häraf som hon mot sin vilja kände intresse för denna bleka, skrynkliga dame om sextio år, hvilken ännu bibehöll spår af en utmärkt skönhet och förde sig med en drottnings behag. Hon hade det förnäma sätt som man tänker sig hos hertiginnorna och markisinnorna i en förgången pariserverld. I ett sällskap så stort som det nu på Hale församlade kunde ett sådant undvikande af en person knappt kallas ohöflighet. Det kunde så lätt vara tillfälligt. Clarissa led icke desto mindre deraf och trodde sig märka att det ej var tillfälligt. Ehuru hon aldrig kunde bli något för George Fairfax, ehuru all möjlighet ens till vänskap var förbi emellan dem, skulle hon gerna ha velat vinna hans mors tillgifrenhet. Det var kanhända en dåraktig önskan, men onaturlig kan den knappt kallas. Hon såg mrs Fairfax och lady Geraldine tillsammans. Tillgifvenheten mellan dessa båda var i ögonen fallande. Och aldrig hade den yngre damen visat sig så mycket