Göteborgsposten – 14 november 1871, sida 2

af diplomatiska kåren i Wien blifvit högligen öfverraskade af underrättelsen om Beusts afgång. Ett af de främmande sändebuden, som ville af en kollega ha upplysning om orsakerna, fick till svar: Cela se comprend, mais ne gexplique pas. En annan fick upplysningsvis svaret: Lika litet som man vet, hvem som uppfunnit ministeren Hohenwart, känner man, hvem som störtat rikskansleren. Oss töreligger nu ett fullständigt referat af det tal, som Gladstone höll häromdagen på lordmayorsmiddagen. Times anmärker i en ledande artikel, att detsamma icke synnerligt uppmärksammades af de närvarande. Vi ha icke på många år sett en församling så ouppmärksam — vi kunna kanske säga så bullersam, yttrar bladet. Ången kunde tilldraga sig de närvarandes uppmärksamhet. Mr Gladstone sjelf var icke lyckligare än någon af hans kolleger. Denna Guildhalls likgiltighet för Gladstones tal, hvilken vi endast omnämna som ett historiskt faktum, är desto anmärkningsvärdare på grund af den frestelse, som alla nationer, och särskilt nationer med en historia sådan som vår, måste erfara att antaga hans åsigter såsom afgörande. Times fortfar : Hvilka voro mr Gladstones åsigter. Vi kunna icke skildra dem bättre, än då vi säga, att de voro desamma, som Edinburgh Review uttalade för tolf månader sedan. Det goda förståndets allmakt var det tema, öfver hvilket han utbredde sig, och han framhöll såsom ett bevis på den iaternationala välviljans makt den i Washingtonsfördraget innehållna lösningen af skiljaktigheterna mellan England och Förenta Staterna. Men huru kunna vi med uppriktigt erkännande af fakta smickra oss med, att den fysiska styrkans kamp skall öfverväldigas af inflytandet af en ömsesidig vänlig känsla? Låtom oss endast se tolf månader tillbaka. Lord Granville var medelpunkten vid lordmayorns bankett sistlidet år. Vore de på den tiden krigande de minst civiliserade i den moderna verlden? Äro fransmännen så mycket efter Förenta Staternas medborgare i kultur? Kunna vi skryta med, att vi uppnått en högre ställning, än Nordtysklands innevånare? Men hvad hade väl lord Granville då att säga? Helt enkelt det att, sedan han försökt hvad han kunnat med den goda känslan, han fann ingenting annat möjligt än att låta de tvistande utkämpa sin tvist till slut. Om detta var slutsatsen sistlidet år, hvad skäl ha vi då att tro, det en annan lag än styrkans skulle erkännas af verlden nu, sedan tolf månader förrunnit? När helst furst Bismarck tilltalar tyska rikets parlament, äro de premisser, han stödjer sig på, helt enkelt dessa: att det enda sätt, hvarpå man kan öfvervinna en fiende, är att vara starkare än han, och att den enda möjligheten för att hålla honom nere är att ständigt förblifva starkare än ban. os . .. Det är en riktig tillrättavisning, Times härmed gifver Gladstone, hvars fredstrumpetstötar likna dem, vi höra från en och annan opraktisk, men mycket vrövlande drömmare i vårt eget land.