Göteborgsposten – 14 november 1871, sida 1

märksamhet på detta förhållande, men ifrån nyssnämnde tidpunkt hade hon ej behöft påminnas derom, oah med outtröttlig vaksamhet hade hon aktgifvit på minsta fara som kunde hota i denna riktning. Mer än en gång hade hon verkligen sett honom sväfva i fara, huru kall och praktisk han än var; hon hade sett ganska intagande qvinnor temligen tydligt lägga i dagen sin önskan att fånga honom, och han hade ej visat sig alldeles kall för deras behag; men faran hade gått öfver och Daniel Granger förblifvit fri. Nu var det helt annorlunda. Mr Granger visade ett intresse för Clarissa som han aldrig ådagalagt för någon medlem af hennes kön alltsedan den tid då han vann den första mrs Grangers hand; det är tillochmed tvifvelaktigt om ens hans första hustru, Sophie Talloway, före giftermålet gjort lika djupt iotryck på honom, alldenstund hans förening med honne var nästan rent af en affär som uppgjorts emellan Daniel Granger den äldre, jernhandlare i Sheffield å ena sidan, och Thomas Talloway, bomullsfabrikant i Manchester, å den andra. Som miss Granger ej hade någon annan i slottet Hale, för hvilken hon kunde öppna sitt hjerta, var hon nödsakad taga sin egen kammarjungfru till förtrogen, ehuru hon i allmänhet taget ej tyckte om något slags förtrolighet med tjenstefolk. Denna kammarjungfru, som uppnått den mogna åldern af fem och tretio år, var en andligt sinnad person och hade varit i tjenst hos miss Granger i många år. Litet förtrolighet dem emellan kunde derföre vara ursäktlig, och det hände emellanåt att den formliga