Göteborgsposten – 13 november 1871, sida 2

ed kan man häraf draga den slufsassen, att ett mäktigt inflytande i kejsarens närhet upprest sig emot honom. Det sannolikaste är väl, att kejsaren tattat animositet mot rikskanslsren, derför att denne stillatigande åsett Hohenwartska kabinettets utjemningsförsök och kanske till någon del beframjat dem, hvarigenom kejsaren på ett komprometterande sätt pantsatt sitt kungsord, men sedan gjort efter mötet med Bismarck en svängning, hvarigenom kejsarens ställning blifvit mycket brydeam, så att denne beslutat uppoffra honom. Andrassy återigen har ejelf inom ungerska riksdagen betecknat sin ståndpunkt, sägande: Alldenstund ingen specifikt ungersk ståndpunkt var gifven, så anslöt jag mig till den gemensamma ministeren och försvarade den rättsståndpunkt, enl. hvilken den på laglig väg och med de lagliga taktorerna afslutade utjemningen (emellan Ungern och Österrike) icke kan göras beroende af någon ny faktors bifall (af böhmiska landtdagens såsom dennas adress ville medgifva). Det var min pligt att försvara denna ståndpunkt, och om jag ej gjort det, så skulle oppositionen billigtvis kunnat beskylla oss för pligtförgätenhet. frågan, med hvad berättigande jag ingrep, svarar jag: lagen berättigade mig dertill. Ty det gällde icke någon inre fråga för Cisleithanien eller Ungern, utan hela monarkien. På frågan, huruvida jag icke anser personalunionen (Ungerns fullständiga skiljande från Österrike, förutom hvad den gemensamma monarken angår) för tidsenlig, svarar jag: Jag anser den hvarken nu eller öfverhufvud någonsin för tidsenlig. Jag skall nu angifva skälen, hvarför jag ej anser personalunionen lämplig och nyttig: först derför att frågor, hvilka nu afgöras gemensamt genom delegationerna, isynnerhet efter de czechiska fundamentalartiklarne, måste då uppgöras med hvarje enskilt land. Sjutton länder skulle stå gentemot ett Ungern. Vidare: en ändring i det nuvarande fördraget kan endast företagas på den väg, å hvilken det uppstått. Baåda ministererna måste vara ense med hvarandra, båda riksdagarne måste bifalla och monarkien måste meddela sin stadfästelse. Om vi nu blott i en punkt ändra öfverenskommelsen, så kunna äfven alla de andra punkterna angripas. Om monarkien vore så organiserad (som czecherna vilja), då måste de frågor, som nu enl. författningen tillkomma tvenne representationer, vid upprättandet af en österrikisk federalism uppgöras med alla staterna eller länderna. En stadigvarande tvist, hat och absolutism skulle uppstå, ty om ingen enhet kunde ernås, så skulle ju efter ministårernas hörande kejsaren afgöra. Men det finnes en ännu vigtigare punkt. Ungern har genom utjemningen erkänts af hela Europa som en oberoende stat. Om vi nu åter göra ändringar, så skall hela Europa tvifla om, hvilken bållning det skall intaga gentemot Ungern och hvartill det skall hälla sig. Det finnes enl. mitt förmenande blott ett sätt, som blir rättvist emot alla intressen, och det är det bestående. Detta är icke någon ungersk, någon österrikisk fråga, utan berör hela monarkien, ja, är densammas maktfråga. Härtill svarade Helfy af oppositionen: Vi känna ordalydelsen i den böhmiska adressen. Der erkännes den ungerska utjemningen. Ministerpresidentens tillvägagående var derför oberättigadt och opolitiskt, ty vi ha onödigtvis skaffat oss fiender — fiender som tillhöra den stora slaviska racen. Om ledsamma följder häraf uppkomma för vårt land, så skall den närvarande regeringen bära ansvaret. Riksdagen godkände med stor majoritet Andrassys svar. Såsom läsaren finner, är Andrassy afgjordt emot en ändring i den österrikiska monarkions nuvarande organisation. Det är väl derför, som kejsaren icke ansett sig kunna utse honom till rikskansler, emedan det skulle innebära ett för starkt anlopp mot czecherna. I sjelfva Ungern synes man icke vara belåten med Andrassys förflyttning. Pesthertidningen Naplo erinrar honom t. ex. om ett bref, som Eötvös för 1!, år sedan, då det äfven var fråga om Andrassys upphöjelse till rikskansler, skret till honom: Glöm icke, att roten till din ställning ligger i Ungern; om du flyttar till Wien, så blir du en julgran, hvilken man behänger med allehanda glitter, men som likväl är ett torrt träd utan rot. Pester Lloyd säger, att denna händelse icke skall tillfredsställa czecherna, ty AnMoldaustränderna, än haas föregångare. Detta bekräftar sig äfven af det beslut, som böhmiska landtdagen fattat, uttryckande skriptet. Detta svar ändar sålunda: Landtdagen förklarar sig skola stå fast vid sina i mångfaldiga statsskrifter uttalade, fast grundade rättsåsigt om konungariket och kronan Böhmens sjelfständighet i det österrikiska statsförbundet; vid öfvertygelsen, att denna statsrättsliga ställning, enligt naturen af ett på ömsesidig öfverenskommelse hvilande sidoordnadt rättsförhållande, icke kan ordnas annorlunda än genom en öfverenskommelse mellan den å en fullt kompetent landtdag representerade nationen och den laglige konungen. sitt beslut, sin pligt — att bevara den politiska nationens i Böhmen sjelfbestämningsrätt och att altanter sättas till domare öfver konungariket Böhriksråd, och nedlägger tillika sin prostest deremot, att denna korporation någonsin kunnat vara eller nungariket Böhmens statsrätt och författning. Sedan landtdagen i Prag fattat detta beslut, upplöste den sig under lesverop för konuogen och utan några vidare demonstrationer, sålunda iakttagande samma lugna och imponerande hållning som förut. slavisk eller verkligen är ämnad att skola hållas i Prag, på hvilken man vill söka att öfverenskomma om ett gemensamt uppträdande mot den för mycket tyskt sinnade ministeren Kellersperg, Sfaäll danna obAUAQ AAAA 4611 mabtan det i ett svar på det senaste kejserliga reLandtdagen beslutar derför — trogen sitt ord, drig medgifva, det andra länders och folks represendrassy nämnes icke med större aktning vid mens rättigheter, öfver förhållandet mellan Böhmens folk och dess laglige konung — att afstyrka valen till de icke-ungerska konungarikenas och ländernas skulle kunna bli berättigad att besluta rörande koDet bekräftas nu från flera håll, att on rättare foderalistisk kongress