Göteborgsposten – 13 november 1871, sida 2

okulle vara. Om mr Granger ej vore en god man, om det blott vore en penningespekulation, skulle jag ej ett enda ögonblick påyrka saken; men han är verkligen i hvarje afseende ovanlig, och om ni vill gifva mig tillåtelse till att begagna mitt inflytande öfver Clarissa — — Min bästa lady Laura, såsom qvinna, såsom mor kan ni bäst bedöma hvad som länder till flickans sanna nytta. Jag lemnar henne i era händer med fullkomlig förtröstan, och om ni bringar detta giftermål till stånd, skall jag säga att försynen varit nådig mot oss. Ja, jag erkänner att jag skulle tycka om att se min dotter såsom herrskarinna på Arden. Nästan i samma ögonblick han talade kom han att tänka på hurudan hans egen ställning skulle bli, om denna giftermålsplan ginge i fullbordan. Var saken verkligen värd att önska? Aldrig mera skulle han kunna bli herre i sina förfäders hem. En ärad gäst kanhända, eller en tolererad medlem af hushållet — det var alltsammans. Men det skulle ändock vara något att få sin dotter gift med en rik man. Han hade ett växande, nästan förtvifladt behof af någon rik vän, som kunde räcka ut en hjelpsam hand mellan honom och de svårigheter hvilka allt högre och högre reste sig i hans väg; och hvem skulle vara så lämplig härtill som en måg? Ja, på det hela taget var saken rätt önskvärd. Han bjöd lady Laura godnatt under förklaring, att denna korta glimt af den civiliserade verlden varit i hög grad angenäm för honom. Han lofvade till och med att