Göteborgsposten – 13 november 1871, sida 2

dinera ännu en gång på slottet innan lång tid förflutit, och sedan han kysst sin dotter nästan med ömhet skildes han ifrån dem, bättre belåten med både sig sjelf och menskligheten än han på länge varit. — Jaså, den unge mannen var en Fairfax, sade han för sig sjelf under det han sakta körde hemåt, sonen af TompleFairfax. Det finnes i hans ögon ett uttryck som påminner om fadern, men hans ansigte har ej detta uttryck af ondskefull makt som låg i öfverstens ansigte — ej den fullkomliga prägeln på en hänsynslös, elak man. Det kommer väl i sinom tid, förmodar jag. A