Göteborgsposten – 13 november 1871, sida 2

sig sjelf slerfaldiga gånger genom yttranden som han fällt till mig om Clarissa. Jag tror att till och med dottern börjar märka det. — Nå hvad mer, min bästa vän? frågade mr Lovel med en min af fullkomlig likgiltighet. Jag antager att ni har rätt; men tror ni väl att Clarissa skulle vilja gifta sig med denne man? — Jag tror ej att hon skulle vara dåraktig nog att gifva honom afslag, svarade lady Laura hastigt; såvida det ej funnes något tycke förut å hennes sida. — Något sådant beböfver ni ej befara, yttrade mr Lovel med skärpa i tonen. Clarissa har aldrig varit i tillfälle att bli utsatt för en tillstymmelse till kurtis. Lady Laura erinrade sig balkongscenen och visste ej rätt hvad hon skulle tro härom. — Jag hoppas att hon fäster något afseende vid sitt eget intressc, sade hon tankfullt. Och om ett sådant tillfälle som detta erbjuder sig — såsom jag är öfvertygad att det gör — hoppas jag att ni skall begagna ert inflytande på den rätta sidan. — Min bästa lady Laura, mitt inflytande skall användas på hvad sätt ni önskur, svarade mr Lovel ifrigt. Ni har varit så god mot den stackars flickan, att ni har ett slags rättighet till att förfoga öfver hennes öde. Himlen förbjude att jeg skulle blanda mig i de planer ni kan ha uppgjort för hennes bästa, på annat sätt än för att befordra dem. — Jag tackar er för dessa ord. Jag hyser verkligen en sådan tillgifvenhet för vår lilla Clary, att jag bra gerna