Göteborgsposten – 9 november 1871, sida 2

— —— — ———— något särskildt förhållande i deras lif. Nej, miss Lovel, ni skall ej finna er glömd i Arden. Han yttrade denna försäkran i en så fullkomligt allvarsam ton, att Clarissa kände sig öfvertygad om att det var hans afsigt att bevisa henne godhet. Hon blygdes öfver sin orärdiga fördom mot honom och bemödade sig om att svara och lyssna på honom med tillbörlig uppmärksamhet. Hon hade också ej vidare tillfälle till utt gifva akt på de båda personer som promenerade i trädgården, ty mr Granger sysselsatte henne ända tills klockan ringde och han lemnade henne med den vanliga ursäkten att han skulle göra sin toalett för middagen. Clarissa var en af de sista som steg upp för att begifva sig till matsalen, och utanför dörren fann hon till sin förvåning mr Granger, som på sitt vanliga ceromoniösa sätt erbjöd henne armen. Under hela denna afton var mr Granger för det mesta vid Clarissas sida. Hans dotter som med illa dold förvåning märkte detta vände döförat till för kapten Westleighs ertigheter och begagnade första lämpliga tillfälle för att lemna kaptenen och gå tvärsöfver rummet till sin far. Hon försökte tillochmed att under en eller annan förevänning få honom med sig bort, men detta försök var fåfängt. Han tycktes fastväxt på sin stol vid Clarissas sida. Den sistnämnda satt och bläddrade i ett planschverk, och han pekade ut för henne ställen som han besökt under sina resor på kontinenten samt gjorde sina anmärkningar rörande desamma. Då miss Granger kom var det några planscher öfver märkvärdiga platser i Grekland som miss Lovel slagit upp, (Forts.))