Göteborgsposten – 6 november 1871, sida 2

rike och i enlighet med denna stora plan, hvilken tycktes skola förena etter hand slaverna till ett gemensamt helt, hvarefter Österrike skulle bestå både af det tyska, det ungerska och det slaviska landet, derstädes ändrade valordningen för landtdagen, hvarjemte en del andra landtdagar upplöstes och nya val utskrefvos i dessa distrikt, för att skaffa seger åt regeringen Hohenwart. Å de sålunda valda landtdagarne der tyskarne voro i minoriteten, utträdde de, föregifvande författ ningskränkning. Sådana landtdagar voro, förutom Böhmens, de i Mähren, Krain och Öfra Österrike. Grefve Hohenvarts efterföljare, baron Kellersperg, vill i sitt för kejsaren framlagda program nu omintetgöra detta. Landtdagarne i nämnda kronländer skola upplösas och de sorna valordningarne, hvilka gåfvo större vigt åt det tyska sörfattningspartiet, återställas, hvarförutan äfven landtdagarne i Galizien och Bukovina skola upplösas. Nu skall det naturligtvis följa, att slaver och polackar protestera emot dessa valordningar, som icke meddelar dem den rätt, som bör dem tillkomma i mån af befolkningens numerär, utan lägger all makten i en tysk minoritets händer, och att de å sin sida skola utträda ur dessa landtdagar. Det är tydligt, att dylika svängningar och omkastningar i ett lands hela inre politik. måste skaka monarkien och, såsom. sagdt; göra den allt mera mogen för denna sönderstyckning, hvaröfver man otvifvelaktigt rufvar i Berlin och Petersburg och hvilken är det cement, som sammanhåller de båda senare kabinetten i en på det egna intresset grundad allians. Den seger, tyskarne vunnit öfver sin kejsare, skola de enligt sin nationala plägsed helt ,visst icke komma att använda med moderation och försonlighet. Man kan tvärtom antaga, att de skola nu uppträda mera öfvermodiga än någonsin, väl vetande att de stödja sig på hela Bin stam i det stora fäderneslandet. Men hos slaverna är nu en gång sjelfmedvetenhetsandan vaknad, och de skola icke godvilligt böja sig under den hotade inkräktarens öfvervälde, så mycket mindre som äfven de kunna stödja sig på en stor stam, hvilken är lika talrik som den tyska, neml. den rysk-slaviska. Man bör se sakerna såsom de äro. I denna betänkliga kris kan endast en försonlig och hofsam ställning emellan de båda nationaliteterna rädda den österrikiska monarkien. Under den Hohenwartska utjemningspolitikens dagar kunde en dylik bemedling varit möjlig, och den stora, den vackra räddarerollen kunde fallit på Ungerns lott, hvars statsmän här borde uppträdt med kraft för ej blott det stora helas sammanhållning och bestånd, utan ärfven för de olika nationaliteternas berättigade anspråk. Denna roll synes Ungerns förste mivisier Andrassy icke ha rätt uppskattat, utan lät sig formås att träda afgjordt öfver på de tyska sordringarnes sida, hvaraf följden blef den österrikiska krisens ytterligare skärpande och det tyska partiets alltför starka öfvervigt. Att Beust här synes ha lemnat sin förut intagna försigtiga ståndpunkt, anses afgjordt, och tror man, att den fiffige och glatte diplomaten ofrivilligt snärjis i sin forne rival Bismarcks nät i Salzburg. Ett af-dazens telegram meddelar Kellersperge ministerlista. Den är affattad i atgjordt tysk-författningsenlig anda. I Brasilien har, såsom vi förut i korthet omnämnt, nu en slafemancipation , äfven. egt rum. Den härom: under d. 28 Sept. utkomna lagen bestämmer i sin 1:sta paragraf: Alla barn, som födas af slafvinnor efter deana lags utfärdande äro sria. Lagen innehåller en mängd föreskrifter om, huru man skall gå till väga, tills slafveriet fullständigt försvunnit. Den inbragtes i dep. kammaren d. 12 Maj d. å. och antogs d. 28 Aug. med 61 röster mot 35; senaten sanktionerade den å sitt möte d. 27 Sept. med 32 röster emot 4, och dagen derefter. fick den, som sagdt, kejserlig sanktion. Det är likväl icke kejsaren, som undertecknat lagen, emedan han är frånvarande från sitt rike, utan den af honom insatta rogentinnan, hans äldsta dotter, Isabella, gift med grefven af Eu, bertigens at Nemours äldste son. The Anglo-Brasilian Times, som ut: kommer i Rio Janeiro, egnar kejsaren det största erkännande för denna reforms genom: förande, hvilken till en stor del tillskrifves hans kraftiga vilja. Inemot en femtedel a befolkningen i Brasilien utgöres af slafvar och slafinstitutionen hade måhända icke på nå got annat ställe slagit djupare rötter än i dette land. Denna reform, som i den nordamerikan ska republiken kostade strömmar af blod oct tör lång tid delat Unionen i tvenne fientlig: läger, har icke desto mindre blifvit i det syd 1 amerikanska kejsardömet genomförd i all sköns lugn, och för så vidt man kan se, mö Åter den ej någon fientlig stämning hos de stora flertalet af slafegarne. Det går lång samt att uppträda med hofsamhet, men det ä likväl det säkraste fortkomstsättet och det sor kostar det allmänna minst, emedan det före t I kommer våldsamma och för alla intressen skad liga brytningar. Oe . KR RA 3