Göteborgsposten – 6 november 1871, sida 2

— —— — — k — — — gaf honom några ritningar och efter åtskilligt arbete och en hel mängd ökverläggningar ha vi kommit till det resultat som nu är synligt. Allt tycktes gynna denna fest; miss Grangers profetia om en kall natt gick lyckligtvis ej i fullbordan. Det var en: ovanligt lugn och klar matt, månan kastade ett mildt sken: öfver trädgärden och terrasserna — en fullkomlig sommarnatt i lörjan af hösten. Clarissa dansade mer än hon gjort alltsedan don tid då hon svängde om med pensionsflickorna i musikrummet i Belforet. Omkring en timma efter dansens början forde lady Laura till henne en kavaljer som hon minst af alla väntat nemligen mr Gronger. Hon förklado sig vara till hans disposition för en kadrilj, till hvilken hon dittills ej varit uppbjuden, hvarefter hon lät sig bortföras i en ringlande vals af en bland de inbjudna: militärerna. Daniel Granger stod vid ena ändan af rummet och gaf akt på den luftiga gestalten. Ja, lady Laura hade rätt; hon var verkligen älskvärd. Under hela sitt lif hade han aldrig förr än nu egnat stor uppmärksamhet åt qvinnliga behag, lika litet som åt den yttre naturens prakt eller något annat som låg utom den trånga gränsen för hans eget lyckliga hvardagslif. Men i dennå flickas ansigte låg något som ådrod sig hans uppmärksamhet och stannade qvar i hans minne då han var aflägsnad från henne; kanhända att detta då allt kom omkring härledde sig af hennes ställning snarare än af hennes skönhet. Det var ju naturligt att han skulle hysa intresse för den stackars flickan, han som på visst sätt beröfvat henne ett