Göteborgsposten – 6 november 1871, sida 2

hem, vid hvilket hon med en sentimental ömhet visat sig fästad. — Jag kan ej undra på om hon hatar mig, sade han sör sig sjolf. En sådan tanke hade aldrig fallit honom in rörando hennes far, men så hade han heller aldrig kommit i så nära beröring med hennos far. Han afvaktade lugnat den utlofvado kadriljen, afböjande en dans till hvilken lady Laura ville locka honom och gaf under tiden noga akt på Clarissa. Huru glädtig visade hon sig ej denna qväll! Han kunde knappt föreställa sig att det var samma flicka som i biblioteket denna eftermiddag talat i så sorgsen ton om sitt förlorade hem. En gång då miss Fermor vid sin kavaljers arm passerade förbi den rike mannen, märkte hon riktningen af hans blick och såg ett nytt uttryck i de grå ögonen — ett uttryck som hvarken var kallt eller strängt. — Aha, tänkte den lifliga Lizzie, har din fantasi tagit den vägen? Det var jag som häromdagen af miss Granger misstänktes för att bysa farliga planer! Få se om ej er herr far råkar ut för en ännu större fara. Jag skulle bra gerna vilja se honom ingå ett nytt giftermål, om ej för annat så för att hans högfärdiga dotter skulle bli litet qväst. Häraf visar det sig att miss Granger ej var så alldeles omtyckt af sina bekanta som hon i sin lungna sjelfförtröstan föreställde sig. Kadriljen började snart och Clarissa genomgick dess turer med den man som hon var böjd att anse såsom sin