Göteborgsposten – 6 november 1871, sida 1

A — — ——— — Der filosofen slutade, der vidtog den religiöse mannen. Slutligen framhöll föreläsaren Geijers stora förtjenster såsom akademisk lärare och den vördnad och tillgifvenhet han åtnjöt af sina lärjungar, en tillgifvenhet som af honom i rikt mått besvarades. Man har hört den beskyllningen framkastas mot Geijer, att han af konsideration ej alltid låtit sina verkliga åsigter bli bekanta. Mot en sådan beskyllning tog föreläsaren honom varmt i försvar. Framför allt var han en ärlig kämpe för det sanna och rätta, och det vore ovärdigt att vilja sätta en dylik fläck på en af de renaste bilder som förvaras i de fosterländska minnenas tempel. Det intressanta och at varm beundran för ämnet genomandade föredraget afhördes tyvärr icke af en så talrik publik, hvaraf det varit förtjent. Efter detsammas slut afsjöngs af en musikälskarinna Geijers Ensam på bräcklig farkost och af en fruntimmerssångkör Stilla skuggor. Gböteboras Arbetareförening hade i går i Slöjdtöreningens lokal åter en af sina diskussionsösningar, hvilken denna gång äfven afsåg frågan: Äro arbetsinställningar nyttiga för arbetaren eller icke? Jemväl under detta sammanträde gjorde sig en human och värdig ton gällande och uttalade man sig upprepade gånger med tillfredeställelse öfver den benägenhet arbetsgifvarne nu visa att minska arbetstiden, efter det af Rosenlunds bolag härstädes gifna föredöme. Ett par talare yttrade sig på ett särdeles anslående, ja, stundom gripande sätt. En ansåg ej utan skäl, att Sveriges arbetare alltför mycket sakna näringskällor, hvarigenom för många armar finnas för de näringsgrenar som verka. Pä detta sätt nedtvingas arbetslönerna. Orsaken härtill är, att de svenska kapitalisterna sakna företagsambet och äro rädda för att lägga sina medel i industriela företag. En äldre arbetare instämde häri. Han yttrade: Så länge företagsamhet saknas hos dem, som ega kapitaler och tillfällen till bildning, skall det äfven saknas näring för arbetaren och hans ställning förblifva alltför tryckt. Hurudah skall väl den arbetares hem bli, hvilken får lemna det kl. 5 på morgonen och ofta ej återse det förr än kl. 8 på aftoven. Han lär icke att känna de sina, knappast sin hustru och ännu mindre sina barn, hvilka få uppväxa utan den i erfarenheten mognade fadrens tillsyn, fastän han borde vara i stånd att på dem utöfva det inflytande i det goda, som skulle genomtränga och förädla deras lif. Och så hår han kanske för sig och denna sin familj af hustru samt 4 å 5 barn endast rdr 1: 50 eller möjliged 2 rdr om dagen att lefva på. Han kommer hem; det ena barnet begär ett, det andra det, och alla begåra de föda. Är hang karakter fast, så tröstar han ain hustru och hängifver sig åt Gud samt sliter, så länge han kan. Är han deremot svag, så väljer tyvärr heldre att gå å krogen och släcka sin sorg. Och hvart det då bär det vet litet hvar. Man må trösta sig, om hu-strun icke äfven släcker so: i-flaskan och barnen sålunda bli i förtid förderfvade. Tal. ville efter denna enkla, men gripande skildring uppmana hvarje arbetare att bli erdentlig. Må vi alla spara och aflägga så mycket, att vi kunna lefva derpå ett år och uppträda med kraft. Vi vända oss då hofsamt och öppet till arbetsgifvarne med begäran om en bättrad ställning. Vill man icke gå oss till mötes, välan, då upphöra vi alla med vårt arbete. Vår stad, hvars lifspulsslag utgöras af arbetet, skall då stå der som en förbränd stad. Men ingen våldsamhet. Bemöter arbetsgifvaren oss välvilligt, nedsätter han arbetstiden skäligt och framför allt icke låter den moraliskt dålige arbetaren stå jemnhögt med den redligt sträfsamme, då skall det nog gå bra, En derefter följande talare gillade i allt detta. Vi skola, sade han, inte göra någon strike, men likväl göra vissa streck i räkningen. Låtom oss besluta att ej gå på krogarne, utan använda de penningar, vi annars lägga ned der, på bildandet af understödskassor, med hvilka vi sedan kunna stå på en säkrare botten. Utan kapitaler blir ingen respekterad. Nå väl, vi skaffa oss på detta sätt kapitaler. Vi låta de rika sjeltva betala sina skatter och tvinga sålunda Utskänkningsbolaget att stänga sina lokaler, då kunna vi äfven få goda hyresrum för billigare priser. Vi börja i qväll. Häri ligger ingenting oädelt, ingenting hotande, men det är likväl en revolution. Låt oss köra till! Och när vi väl fått dessa kassor, då skall man nog låta oss tala med sig! (Bravorop.) Nästan alla talare klagade öfver, att det finnes så föga tillfällen för arbetarne att på lediga stunder komma tillsamman eller på annat. sätt odla sitt sinne. Slutligen enades man om följande resolution på den uppställda frågan: eStriken kan anses berättigad, der arbetaren oaktadt flit och omtanke ej förmår skapa sig en oberoende ställning. Den bör likväl alltid utföras på ett humant sätt och under intet vilkor våldsamt eller försåtligt. Dock vädjar man till arbetsgifvarne, att arbetstiden måtte såväl vid fabrikerna som inom yrkena ställas så, att arbetarne må kunna ha tid ötrig för själens odling, ty detta är ett oafvisligt