Göteborgsposten – 6 november 1871, sida 1

mr Granger utan om enklingar i allmänhet. Jag har sett åtskilliga sådana giftermål — femtioåringar som valt slickor hvilka knappt hunnit ur barnaåren. Många af dessa giftermål tyckas bli lyckliga nog; men natarligtvis får man ofta höra talas om sådana som ej äro alldeles så lyckliga. Miss Granger såg mycket allvarlig och tankfull ut efter detta samtal; kanske hade den misstankan uppstått hos henne att Elisabeth Fermor sjelf hade planer på hennes far. Dagen för balen kom, men ingen George Fairfax hördes af. Lady Geraldine bade anländt till slottet aftonen före festligheten och medfört de bästa underrättelser rörande sin fars helsa. Han hade blifvit upplifvad af hennes besök och var i allmänhet taget så rask, att hans läkare skulle ba gifvit honom tillåtelse att fara på sin dotters bröllop ifoll han sjelf hade velat. Men hans ytterliga frukten för ansträngning afhöll honom ifrån att företaga resan, Lady Laura var mycket förargad öfver mr Fairfax uteblifvande, och Clarissa hörde för första gången lady Geraldine med värma uppträda till hans försvar, — Men han gaf mig ju sitt löfte om att komma! utbrast mylady då frukostbordet stod dukadt, utan att den försumlige låtit höra af sig. — Det finnes heller intet skäl för det antagandet att han ej skall hålla sitt löfte, svarade Geraldine med sin lugna min. Min tro är att han skall vara här i så