Göteborgsposten – 31 oktober 1871, sida 1

bemäktigat sig henne. På slottet voro ännu samma nöjen, samma menniskor; men sjelfva atmosferen var olika. — Jag förmodar att jag hade för mycket roligt då jag först kom hit, tänkte hon, förvånad öfver den förändring som föregått inom henne; jag hängaf mig allt för uteslutande åt detta nya, glada lif och har förbrukat all min förmåga att njuta deraf. Då lady Geraldine och George Fairfax voro resta, tyckte Clarissa att slottet hade ett tomt utseende. Pjesen pågick, men de skådespelare som innehade hufvudrollerna hade försvunnit från scenen. Miss Lovel hade kännt ett nästan sjukligt intresse för mr Fairfax trolofvade. Hon hade oupphörligt, till hälften omedvetet och nästan mot sin vilja, gifvit akt på lady Geraldine, undrande om hon verkligen älskade sin tillkommande man eller om denna förening endast vore ett sådant konvenansparti som hon hört talas om. Lady Laura hade visserligen förklarat att hennes syster var mycket fästad vid mr Fairfax; men det kunde ju vara helt naturligt att brudens slägtingar med någon öfverdrift talade om en sådan sak. Clarissa hade under hela tiden aldrig kunnat upptäcka ett yttre tecken af lady Geraldines kärlek. Det var mycket svårt för en varmhjertad, oerfaren flicka att tro på möjligheten af några djupare känslor under denna kalla, lugna yta. Ej heller upptackte hon hos mr Fairfax sjelf många sådana bevis på tillgifvenhet, som man skulle kunnat vänta af en man i hans ställning. Det var visserligen sannt att ju närmare det led mot giftermålet, desto mer uteslutande egnade han sig åt sin trolofvade; men Clarissa