Göteborgsposten – 31 oktober 1871, sida 1

— bero på huru denna majoritet är beskaffad och ansedd. Man kan ju ganska lätt tänka sig, att en majoritet i Andra kammaren — och det är ju den som man egentligen vill tillägga rättigheten att afoch tillsätta ministårer — antager karakteren af ett Sören Jaabiekskt bonderegemente, och att äfven de mest framstående inom denna majoritet, hvilka naturligen först skulle kreeras till statsråd, blott i ytterst ringa grad, eller alls icke, i konseljen föra med sig godkända bevis såsom kunniga, erfarna, redliga och allmänt aktade män. Månne väl en sådan ministör länge skulle förmå hålla sig qvar, äfven om den toges under armarne, som den måste göras, af de begge tidningar hvilka nu göra sig till målsmän för den majoritet som kallar sig landtmannapartiet? Annu en omständighet torde förtjena att uppmärksammas. Ju mera man påstår att ett riksdagsparti, som lyckas blitva majoritet, tillmätes rättigheten att på grund af sin ganska långt framskridna civilisation äta upp samtlige, eller vissa mera smakliga statsråd — allt beroende på de moderna kannibalernas glupskhet —, så föreställer jag mig att svårigheten skall ökas att påträffa personer hågade att utsätta sig för ett sådant missöde. Det torde således vara försigtigast att icke allt för strängt hålla på den der satsen om ett riksdagspartis stora makt att afoch tillsälta ministerer, utan noga tillse om detta parti är så konstrueradt att det representerar en långt framskriden politisk civilisation. — Och nu tror jag att vi kunna lemna ministerkrisen, sedan det i flera afseenden skadliga provisoriet upphört och det normala tillståndet åter inträdt. Nära fjorton år har excellensen Sibbern vistats här i egenskap af norsk statsminister. En långt, allt för längt, påstå många, drifven finkänslighet har manat honom att nedlägga det embete som han till sitt fäderneslands nytta och heder på ett så utmärkt sätt utöfvat. Här har exc. Sibbern värdigt och högsinnadt representerat Norge, och i norska ministerhotellet har en storartad gästfrihet utöfvats. Festerna der ha varit de mest lysande. Det var således gifvit att då exc. Sibbern och hans fru snart torde lemna vår hufvudstad hela den högre societeten skulle förena sig om att för dem gifva en afskedsfest, gästerna värdig, och Hasselbacken, nyligen stängd för allmänheten, öppnades åter för den lysande banketten. Det lärer icke vara definitivt afgjordt hvar exc. Sibbern efter detta kommer att hamna. Man har gissat på Wien, der de förenade rikenas nuvarande ministerpost när som helst kan bli ledig. Bekräftar sig ryktet att frih. Hoohschild låter förmå sig att blifva aslidno exc. grefve Wachtmeisters efterträdare i konungens statsråd, så blir envoyeplatsen vid storbritanniska hofvet ledig, och ingen svensk eller norrman förmår värdigare och äfven i materielt afseende bättre än exc. Sibbern representera de förenade rikena i London. Det torde således mindre bli fråga om hvar han skall fortfara med sin verksamhet, utan huruvida han vill använda den till de förenade rikenas gagn. Snart lärer den tid vara inne då Malmöhus läns höfding, seniorn båda hvad lefnadsoch tjensteår beträffar såsom landshöfding, ernar afgå. Nu mindre än någonsin tillförne kan det komma ifråga att grefve Arvid Posse, ehuru så ampelt vitsordad af — Dagens Nyheter, ens ifrågasättes till landshöfding i Malmöhus län. Det vore ju en besynnerlig ödets tillskyndelse om den man, som grefve Posse så ifrigt sökt att svärta, men utan att deri lyckas, skulle intaga just den plats som nämnde grefve eftersträfvat och hvilken tvifvelsutan äfven tillfallit honom om han blott försakat den allt annat än hedrande befattningen som ledare för ett parti som tvingat honom in på afvägar, der han förlorat den väsentligaste bland de egenskaper som fordras af ett statsråd och andra förtroendemän. Det kan visserligen synas vara af mindre intresse hvar någon af bufvudstadens stora dagliga tidningar har sin officin eller om der ändrar lokal; men så utan allt intresse är dock ej beggedera. Sedan tidningen Nya Dag. ligt Allehandas tryckeri i många år varit huset N:r 19 Lilla Nygatan, således nära intill Posthuset, har detta tryckeri nu flyttat till Karduansgatan, nära intill det blifvande nya posthuset. Denna omständighet, sannolik ock tanken derpå att tidningssörsändelsernfrån hufvudstaden med tiden troligen komm: att direkt administreras i jernvägens central station, torde hafva motiverat den antydda för. flyttningen. Det är ej af ringa vigt för en flera tusen exemplar dagligen utgående tid