Göteborgsposten – 28 oktober 1871, sida 1

Ni kan sjelf öfvertyga er om sanningen af berättelsen — N. B. om ni under edra resor till lands och vatten kan få reda på den märkvärdiga statyn och de ännu märkvärdigare — kasserade stenpelarne. Det artistiska klöfverbladet har lemnat oss: Aolllja Orgeni låter oss ej mer beundra en förträfflig skola, ett ätven för svenska näktergalar efterdömansvärdt distinkt uttalande af texten, ett crescendo af ovanlig uthållighet och styrka, ett särdeles klokt tillgodogörande af röstresurserna och slutligen ett nobelt och elegant uppbärande af toiletter, som ej gerna kunde vara smakfullare; August Wilhelmj tjusar ej mer med sin inätvända blick, sitt orörliga bronsanlete och sin smältande sång på G-strängen; unge Rafaöl Josessy låter ej längre tonerna likt ett perlregn trån en kaskad välla fram ur den Malmsjöska flygeln — borta äro de och väntas väl icke så snart åter, undantaget dock hr Wilhelmj, hvilken vi torde få återse, om ej höra, i nästk. December på genomresan till Stockholm, dit han af hertigen af Östergötland blifvit inbjuden för att illustrera firandet af Musikaliska akademiens då inträffande sekulartest. Göteborgs publik, särdeles den fina publiken, är, som man vet, en ganska kinkig publik och, sanningen likmätigt, måste vi anteckna, att bifallet ej var så allmänt, som applådstormarne och inropnings paroxysmerna hos en del Lentusiaster? kunde göra troligt. Hufvudorsaken härtill torde vara att söka deri, att Louise Michaöli så nyligen med den oemotståndliga tjusningen i am sympatetiska röst, med sin oötverträftliga teknik, hvari åren ej förmått åstadkomma den minsta störande rubbning, hänfört just samma publik, som hos m:lle Orgåni, på grund af förutskickade Ådunderpuffar, väntade sig Åetwas noch nie dagewesenes. Och istället — hvem mäktar förneka det? — fingo de göra bekantskap med en konstnärinna, hvars ypperliga skola ej kunde öfverskyla manvkemanget på instrumentet, som någon utryckte sig. Att prof. Wilhelmj är en konstnär af allraförsta rangen lärer å andra sidan ingen af åhörarne bestrida, lika litet som att hr Josefly besitter en färdighet, hvilken knappast kan tänkas större och ett föredrag, som i exactitude och elegant afrundning söker sin like. Om för honom ännu nå