Göteborgsposten – 28 oktober 1871, sida 1

Gåtan är löst, ministerkrisen öfverstånden och lugn kan åter råda i Svea land, ty vid konungens rådsbord sitta ännu en gång samma bepröfvade män, som folket, om också ej en del af dess representanter, skänkt och utan tvifvel ännu skänker sitt fulla förtroende. Ämnet lämpar sig ej för skämt, åtminstone ej för ett godt sådant; vi åtnöja oss derföre med att helt enkelt inregistrera denna den förflutna veckans mest glädjande tilldragelse. Inom vår kommuns ministerråd, stadsfullmäktige, fortsattes i Thorsdags debatten om Renströmska understödsfondens användande. Glädjande att omtala, beviljades vid detta tillfälle bl. a. anslag till tvenne, efter hvad det oss synes, högligen samhällsnyttiga institutioner, båda afsedda att befrämja arbetarnes och de mindre bemedlade klassernas bästa. I makerielt hänseende genom ett nytt, tidsenligt och rymligt badhus jomte dermed förenad tvättinrättning, i intellektuelt genom Sven Renströms tekniska undervisningsanstalt, som, inom kort skall resa sig invid det präktiga lärdomspalats, hvilket bär namnet at en anvan detta samhälles välgörare Thomas Chalmers. Ty vi föreställa oss, att fastän iföljd af den beslutade arbetsordningen vid detta vigtiga ärendes handläggande, endast de beslut anses bindande, hvilka angå afslah. dock, när frågan i sin helhet kommer till afgörande, intet af ofvannämnde tvenne beslut skall bli kullkastadt. Men — veckokrönikan botar att bli alltför allvarsam och kommunal-högtidlig, tycker ni kanhända. Låtom oss derföre, för ombytes skull, relatera en liten alltför näpen historia om ett annat beslut, som för många år sedan fattades af en annan verkställande myndighet inom — ett samhälle någonstädes i verlden. Man hade beslutat uppresandet af en bildstod, framställande den store man hvilken samhället helsat som sin grundläggare, medel till bildstoden voro samlade, ja, sjelfva bilden stod der, efter allebanda missöden, färdig att aftäckas.... då man plötsligt erinrade sig, att densamma borde förses med en lämplig omhägnad. Jernstaket? Nej, det blefve alltför kyrkogårdsmessigt.... Stenpelare med jernlänkar? Ja, hvarföre icke? Men huru många?... Vederbörande togo monumentet i skärskådande och funno att fyra pelare på hvarje sida skulle bli tillräckligt.... Fyra gånger fyra är sexton! räsonnerade man vidare — och så beställdes ganska riktigt sexton stenpelare. De blefvo färdiga och anlände till ort och ställe. Nu gällde det att placera dem symetriskt. Det första försöket aflopp så här (Obs. De svarta punkterna föreställa stenpelarne, qvadraten derinom statyen): D Det andra försöket blef det första likt: . U : De vise männen stodo der helt villrådiga, huru de vände och bråkade med de olyckliga sexton stenpelarne blef det syra endast på trå sidor och sex på de andra. la!, utropade då ett liushufvud bland dem, vt ha beställt fyra pelare för mycket! De fyra öfverflödiga släpades undan och så tedde sig arrangementet helt prydligt och symetriskt så här; I