Göteborgsposten – 28 oktober 1871, sida 1

gon punkt i mistarebresvet kan anses outtylld, torde detta endast bero på att hans spel ännu saknar det imponerande lugn, den kraft och den förmåga att deri inlägga den egna individualiteten, som endast en mognare ålder förmår skänka. Vill man opartiskt döma skall man nödgas erkänna, att man här hade framför sig tre olika stadier af verkligt konstnärskap: ett i återgångens (det förflutna), ett i kulminationens odet närvarande) och ett i den raska utvecklingens stadium (det tillkommande). Under sådane förhållanden torde väl också vår publik, likaväl som Sveriges och Norges hufvudstäders, kunnat förlika sig med de rundligt tilltagna inträdesasgifterna, om Åimpresarion endast icke fallit på den högst betänkliga idn att före afresan anordna en extra populär solkkonsert, till nedsatta priser, hvilket naturligtvis kändes som salt i surt öga för dem, hvilka aftnarne förut fått betala ända till 5 rdr för sina biljetter. Göteborg är minsann icke för roskull en stad, som framför allt smickrar sig med att vara en affärsstad ! Innan vi lemna dessa konserter, hvilkas minne dock alltid skall lefva som ett glänsande stjernskott på vår musikhimmel, egna vi en skyldig gärd at tacksamhet och beundra åt det högst förtjenstfulla sätt, hvarpå dir. Czapek anförde och dir. Hultgren ackompagnerade, samt åt orkestern, det Beyerböckska kapellet, förstärkt med åtskilliga andra af våra musici, hvilken efter högst knapphändiga repetitioner gjorde sin sak så förträffligt, att artisterna sjelfva derför uttryckte sin lifligaste belåtenhet. Beyerböckska kapellet har under den förflutna veckan flera aftnar musicerat å Börsen, hvars restaurationslokal och tillstötande större och mindre rum blifvit förvandlade till ett cal 3 la Blanch. Tillströmningen af gäster har varit mycket stor och om den gamla regeln att säwja ger rum äfven här vunnit sin tillämpning, har man dock ej kunnat undgå, äfven i detta fall, att beklaga den hos oss anmärkningsvärda bristen af en tillräckligt stor och tidsenlig lokal för dylika och andra anordningar till trefnad och välbefinnande för den allmänhet som ej disponerar öfver luxuöst inredda våningar eller fashionabla klubblokaler. Dessa anspråkslösa aftonkonserter, under hvilka man för samma afgift, som man i vissa lokaler erlägger för åhörandet och åskådandet af erbarmligt tarrachim-skoj, kan njuta af väl utförd musik, ha emellertid slagit an, och torde, såvida publiken ej är allt tör ombytlig, kunna intressera ännu en god tid bortåt. Bosin-Tivanderska sällskapet har under veckan firat hvilodagen på hvardagarne. I Söndags deremot spelades för fullt hus Syfröknarna, hvari hr Zivander som Pelle Lundqvist kom salongen att darra på sina grundvalar af handklappningar och bifallsstampningar. Han utförde också rollen med en bonhommie och toujouritet, som måste locka ätven den trumpnaste alt le. Huru djupt gripen en och annan af bans åhörare blifvit af denna prestation framgår bäst af följande oss tillhandakomna insända skrifvelse: Jnsänt. till Red. af Göteb. Postn. att Göteborg ärade Publik önskas höra spelas syfröknarna om söndag 1 eller par gänger till, i anseend till herr Tivanders muntra sinne införes Fredag och Lördag på Begäran. Som af annons i dagens n:r synes spelas emellertid Syfröknarna icke imorgon, hvarken en eller två gånger, utan gifvas istället: den uppsluppna 3:akts-fareen På vif, för 4:de och sista gången l Strömparterren och till slut den bekanta ÅIn the strand, hvari hr Tivander utför sångoch dans-solot. En annan insändare har allvarligare påståenden rörande möjligheten af att helt plötsligt och mot sin vilja bli förflyttad från verldsteatern och hvad han yttrar är, dessvärre, på senare åren bestyrkt genom så många sorgliga olycksfall, att det väl förtjenar att af vederbörande på det allvarligaste beaktas. Så här lyda hans ord: Mörker och fallgropar. Till vederbörande myndighets allvarliga bebjertande hemställes huruvida Densamma icke skulle finna sig föranlåten, att till förekommande af olyckshändelser med thy åtföljande förluster af lif och lem utfärda ett påbud, som strängeligen och vid högt vite tillhölle fartygsbefälhafvare eller rederier, å hvars fartyg, enkannerligen ångfartyg, lastning och lossning förehafves sedan mörkret inträdt, att å däck hafva fullt tillräcklig upplysning, såväl till det ofta talrika arbetsmanskapets, som tillfälligtvis besökandes säkerhet. Insändaren vet med visshet, att helt nyligen en person, som för affärer måste på aftonen besöka ångf. Prins Oscar, dervid, under det han trefvade sig fram i mörkret ombord å detsamma, plötsligt nedföll i en af de öppna kolboxarne och sålunda var i största fara att förlora lif och lem, ehuru han för den gången slapp undan med några kontusioner. Alskare af upplysning. Någon omtalade, att han en afton sett prof. Wilhelmj inne på en af stadens biljarder. Det var för märkvärdigt, utropade berättaren. — Såå ... spelade han verkligen så utmärkt. .? — Nej, icke det !. — Hvad då? — Jo, tänk han begagnade ej en enda gång — siolen! — — rn: — Göteborg d. 28 Oktober 1871. — — a