IX. vädret var vackert nästa dag, och det i slottet församlade sällskapet företog en utflygt till en kappridning som skulle försiggå ett par timmars väg från Hale. Bland lady Lauras talanger ver äfven den att kunna köra. Denna dag valde hon till åkdon en hög öppen vagn, förspänd med två skymlar, och inbjöd George Fairfax att taga plats vid sin sida. Lady Geraldine hade hufvudvärk och höll sig på sitt rum denna morgon; men hon skickade bud till sin syster att hennes illamående, som var af obetydlig beskaffenhet, ej skulle hindra mr Fairfax från att resa till kapplöpningen. Mr Fairfax tycktes i början vara mycket böjd för att stanna qvar hemma. — Geraldine skall snart komma ner, tänker jag, sade han till lady Laura, och vi kunna taga oss en promenad i trädgården medan ni andra äro borta. Jag intresserar mig ej det ringaste för kapplöpningen i Mickleham. Låt mig derföro få stanna hemma, lady Laura. — Men Geraldine ber att ni skall fara. Hon skall utan tvifvel hålla sig på sitt rum hela dagen; så gör hon vanligtvis då hon plågas af hufvudvärk. Alla de andra resa och jag har fått i mitt hufvud, att jag skall köra för er. Jag vill höra hvad ni tycker om skymlarne. Jag fordrar verkligen detta af er, George. Hon förde honom med triumferande min bort till vagnen, under det Fred Armstrong med åtskilliga blinkningar och tecken sökte göra de andra uppmärksamma på