Göteborgsposten – 27 oktober 1871, sida 1

ranti för att Sverige fortfarande skall framgå lugnt och säkert i en allsidig och frisinnad utveckling. Vi betvifla visserligen icke att hos en och annan ärad medborgare en känsla af bedragen förväntan skall uppstå öfver att ej vårt land nu, såsom flera andra länder, kommit in i ministerkrisernas ständigt vexlande kretsgång. Men vi hemställa huruvida icke med detta experiwent åtminstone kan få anstå till dess lugnare, mindre betydelsefulla tider än de närvarande inträdt. För mer än en af statsråden har bibehållandet af ombetet utan tvifvel utgjort en personlig uppoffring. En minioterpost nu för tiden är, säsom man har uttryckt saken, ej att lefva ett idylliskt lif i Fridhem vid Lugnsjö. Dess förvaltande är vanligen förenadt med besvärligheter, som ej göra befattningen till den behagligaste bland sysslor. Den ene kritikern finner statsrådsledamoten vara för grön, den andre anser honom för mycket grå, och alla tänkbara färgnyanser tillvitas honom, utom möjligen just den rätta. Så mycket större anledning till tacksamhet från nationens sida att enskllta tycken fått vika sör afseendet på allmänt väl. Ett afskedstagande af den nuvarande ministren bade kommit så mycket mera olägligt som förberedelserna till nästa riksdag redan bort börja och ensamt de statsråd, hvilka nu äro i embetet, äro i besittning af materialerna till arbetet. Med ledsnad finner man att den man, hvars redliga och upplysta sträfvande för lösandet af vårt lands vigtigaste, nu föreliggande fråga (försvarsfrågan) gitvit åt denna ministör sin vackraste prägel, endast temporärt kunnat åtaga sig att fortfar med sin befattning. General Abelin, heter det i telegrammet, har med afseende på sitt helsotillstånd återtagit embetet endast för kortare tid. Man bör emellertid hoppas att denna tid skall blifva tillräckligt lång, för att sätta honom i stånd till att utarbeta och för en kommande riksdag föreslå de förbättringar i vårt krigsväsende, hvilka kunna företagas utan någon genomgripande reform af armåorganisationen i sin helhet, och till hvilkas verkställande, såsom det af alla erkännes, ingen kan besinnas mera lämplig än just han. Urr Stadsfullmäktige sammanträdde i går kl. 10 f. m., dervid behandlingen at frågan om Renströmska understödsfondens användande fortsattes. Dessförinnan handlades dock tvenne mindre ärenden, det ena ett utlåtande trån Drätselkammaren med anledning af possessionaten Herrm. Schmidts anhållan om upplåtelse å Gullbergsvass för gödselupplag, hvilken skrifvelse remitterades till styrelsen för Gullbergsvass samt det andra en från magistraten insänd ansökan af arbetskarlen G. Andersson om minskning i honom ådömd kostnadsersättning för brandattiraljs utoch inryckning m. m. på grund af att han utan anmälning i poliskammaren å sina egor anställt bränning af potatiskål med den påföljd att larmsignaler gåfvos. Ansökan remitterades till Drätselkammaren. Derefter företogs n:o 3 af de i fråga om användandet af ofvannämnde fond inkomna förslag, hr Philipssons om inrättandet af ett varmbadhus i förening med tvättanstalt. Beredningen hade i frågan afgilvit ett utlåtande hvari tillstyrktes 1:0) att till uppförande bärstädes af ett ändamålsenligt, hufvudsakligen för de mindre bemedlade afsedt badhus, i hvilket ej mindre vattenbad, än äfven s. k. ryska och fiuska bad skola serveras och som derjemte bör inrymma lämplig tvättinrättning, ur Renströmska utdelningstonden anslås 120,000 rår, till utbetalning den 1 April, 1 Juli och 1 Oktober 1872 samt 1 April och 1 Oktober 1873, med en femtedel hvarje gång. Mot detta beslut hade beredningsledamoten hr Berger och med honom hr J. J. Dickson reserverat sig i syfte att anslaget borde ökas med hvad som erfordras för uppsättning af linne och öfriga inventarier samt för dränering, planering och anordnande af omgifningarne på den tomt som dertill upplåtes allt antaget till 10,000 rdr, eller anslaget inalles då beräknadt till 130,000 rdr. Den behållna inkomst, som af inrättningen kan erbållas bör reserveras för densammas utvidgning eller anläggnivg af badoch tvätthus i andra stadsdelar etter beslut af stadsfullm:e, med rättighet för dessa att om afkastningen af badoch tvätthuset skulle blifva större än för uppfyllandet af bebosvet af nya sådana byggnader erfordras, bestämma om användandet af behållningen till något annat af de i Kenströmska testamentet föreslagna ändamål. Innan egentliga diskussionen i frågan börjat uppträdde d:r Dickson och varnade för att vid blifvande besluts fattande ingå i alltför hårdragna konklasioner eller fördjupa sig i utläggningar af testamentets ordalydelse och derunder, för att kunna af