Göteborgsposten – 26 oktober 1871, sida 2

kände sig sårad af att han öfvergifvit henno — jag kunde märka det. — Hon såg verkligen litet dyster ut, svarade lady Laura tankfullt; jag märkte det sjelf. Men jag vet att flickan har en ädel natur, och om hon varit så dåraktig att bli en smula betagen i Georgo Fairfax, skall hon snart inse sin dårskap. Oroa dig ej det ringaste häröfver, Geraldino. Jag har mina planer för Clarissa Lovel, och denna vink af dig gör mig desto mer angelägen att bringa dem till utförande. Hvad George beträffar, så är det ju så vanligt att karlarne ha sådana der upptåg för sig. Det lönar ej mödan att harmas på dem. Jag är säker på att min Fred gjort sig skyldig till mer än en sådan kurtis. Lady Geraldine höjde föraktligt på axlarne. — Din man och George Fairfax äro två mycket olika personer, sade hon. — Men du kan väl ej för ett ögonblick misstänka att det ligger något allvar under? frågade Laura oroligt. — Hura kan jag veta det? Jag tror ibland att Georgo aldrig i verkligheten älskat mig, att han friat till mig emedan han trodde att hans mor skulle tycka om ett giftermål mellan oss, samt emedan våra namn ofta blifvit sammanparade och detta giftermål således varit väntadt af våra bekanta. Ja, Laura, jag har ibland betviflat att han verkligen älskar mig. Det är mig förhatligt att tala om dessa saker ens med dig; men det finnes tillfällen då man måste anförtro sig åt någon — och jag har varit starkt nog frestad att bryta vår förlofning.