Göteborgsposten – 26 oktober 1871, sida 2

Frän Utlandet. Littrå är en af Frankrikes förnämsta skriftställare och en af dess skarpsinnigaste och grundligast bildade män. Han utgitver i föreniog med Wyrouboff en anmärkningsvärd tidskrift: Philosophie positive, hvilken åtnjuter ett berättigadt anseende. I denna tidskrift har Littr nyligen skritvit en uppsats: huropa, Socialismen och Frankrike, hvilken ur flera synpunkter förtjenar afseende för den klara och bevisande argumenteringen. Vi ätergifva derur söljande: Efter segren vid Sadowa hade Preussen, sedan det fördrifvit Österrike ur Tyska Förbundet och genom fördrag med sig förenat Baierns, Wurtembergs och Badens trupper, blifvit en ofantlig militärmakt, med hvilken ingen i Huropa kunde måta sig; ty det allena hade af hvarje man gjort en soldat, under det att de andra staterna hade till sin tjenst endast konskriptioner, hvilka alltid måste vara mer eller mindre begränsade Denna koloss hade emellertid vid sin sida en stat, som fordom varit en militärmakt af första ordningen och tycktes ännu vara det. Jag säger: tycktes; ty i pröfningens stund kunde denna makt endast ställa i linien omkring 300,000 man, utan en enda reservsoldat. Genom att lefva på sitt gamla rykte kunde franska regeringen hålla den tyska ärelystnaden inom marginalen; men en yrande Ciesar(?) gaf seger åt Tyskland och frambragte derigenom det tyska rikets tillkomst och Frankrikes sönderstyckning. Det är onödigt att tänka på, hvad som skulle kunnat ske; man måste se sakerna sådana de äro. Frankrike har blifvit beröfvadt 1,700,000 innebyggare; Tyskland har tillökats med 1,700,000; den proportionala förändringen emellan dem båda uppgår således till mer än tre millioner. På det sättet har i Europas medelpunkt bildats en militärmakt, som nu räknar åtminstone 40 millioner innebyggare, der hvarje man är soldat och der det är ordnadt på det för kriget lämpligaste sättet. Man må icke komma och säga, att denna organisation, der hvarje man är soldat, har en väsentligen defensiv karakter. Det skulle vara en stor villfarelse, som fullständigt vederlagts af de tvenne krig, till hvilka vi varit vittnen, kriget mot Österrike och det mot Frankrike. Dessa hade betecknats af en lika snabb som farlig offensiv. Vi veta ej, buru Tyskland skulle uthärda ett försvarskrig; men vi veta, att det är mera förberedt på anfallskrig, än någon annan nation. Att Tyskland är utan motvigt, visar en enda blick på kartan. Jag lemnar å sido Italien och Spanien, för det närvarande åtminstone skilda från all beröring med Tyskland och dessutom med visshet underlägsna detsamma. Hvad England angår, så. om bristen på en tysk flotta för tilltället bevarar let från hvarje anfall, ingifver deremot dess armäs numeriska svaghet Tyskland återigen ingen fruktan; y det är icke med 40 eller 50,000 man, man kan utöfva något betydligt inflytande på Europas öden. Återstå åledes endast Österrike och Ryssland gentemot Tyskand. Tarfvar det väl något bevis, att det isolerade )sterrike icke kan kämpa emot Tyskland? Dess beolkning är vida mindre talrik; dess sammanhällning r Svagare, ty den utgöres af fyra nationaliteter, tykar, ungrare, slaver och rumener: kortligen, dess nilitära organisation är underlägsen Tysklands. I let ögonblick då striden skulle utbrista, skulle viserligen de österrikisk-ungerska befolkningarne käma tappert för att försvara sig emot det främmande äldet; men om de icke bletve understödda, så är