Göteborgsposten – 24 oktober 1871, sida 1

— — — — — — —— Fairfax visade sig lifligt intresserad. Hans egen konst närliga förmåga var ganska obetydlig, men han var on utmärkt kritiker. — Jag tror att jag kan säga detsamma om er som jag nyss sade om er bror — att ni kan förvärfva er en vacker förmögenhet om ni med allvar idkar målarekonsten. — Jag önskar att jag kunde förvärfva en förmögenhet stor nog för att med den köpa tillbaka Arden, svarade Clarissa ifrigt. — Ni tänker således mycket på Arden? — Ack ja, jag tänker alltid derpå, drömmer alltid derom ; de kära gamla rummen stå för min syn både när jag sofver och är vaken. Jag förmodar att de allesammans äro förändrade nu. Mitt hjerta skulle brista, tror jag, om jag finge se dem i olika skick mot hvad de varit. — Vet ni, jag kan knappt fatta en så brinnande kärlek för ett ställe der man är född. Jag kan nästan säga att jag sjelf ej eger någon födelseort. Jag föddes i ott hotell. Min far tillhörde ett kavalleriregemente som ständigt var i tjenstgöring, och min mor tillbragto den första perioden af sitt gifta lif under oupphörliga resor. De skildes åt då jag var omkring åtta år gammal, skildes åt för alltid; och sedan dess såg jag aldrig min far, ehuru han lefte ännu några år. På det sättet, ser ni, äro orden hem och Öfar för mig föga mer än sentimentala benämningar. Men hos min mor har jag varit mycket lycklig. Hon har verkligen varit den mest uppoffrande bland qvinnor. Hon hyrde ett hus i Eton då min bror och jag voro i skola der och övfervakade sjelf vår läsning i hems