Göteborgsposten – 20 oktober 1871, sida 1

amortering eller lägre ränta än den af beredningen föreslagna. För den händelse att hrr stadsfullmäktige efter ärendets bepröfvande finna lämpligt att meddela understöd i annan form än såsom lån, anser sig styrelsen böra lifligt betona vigten deraf, att anordningarne i alla händelser så uppgöras, att Göteborgs arbetareförening får full besittningsrätt till byggnaden och så, att den kan, exempelvis genom årliga amorteringar i form af hyra, inom längre eller kortare tid ätven blifva egare af densamma, emedan den endast på det sättet kan i en framtid blifva hvad föreningen dermed åsyftar. Göteborg d. 17 Oktober 1871. Göteborgs arbetareförenings vägnar: Siyrelsen. Hr Dickson ansåg att en så sterartad donation som den Renströmska ur principiel grund bort användas till ett stort ändamäl, i stället för att splittras i flera små och vore i sådant hänseende tal:s älsklingstanke: upprättandet af en högskola, ett universitet i Göteborg. Då realiserandet af denna plan emellertid skulle fordra långa förberedande åtgärder, kunde detta vid fondens första användande ej ifrågakomma. Med afseende på lånet till arbetarefören:n ville tal. derföre med nöje biträda beredningens förslag och gerna höja summan till 75,000 rdr mot så låg ränta och så billiga amorteringsvilkor som möjligt, enär tal., i motsats till hr Berger, ej ansåg fören:n vara af så efemer natur, att man ej med fog kunde förutsätta dess sammanhållning ända tills lånet hunnit inbetalas. — Hr Hedlund yrkade på återremiss till beredningen i samma sytte som hr Bergers reservation. — Hr O. Ekman, som ville att man framför allt skulle lägga testamentets ordalydelse till grundval för besluts fattande, ansåg sig böra yrka på återremiss, huru gerna tal., som varmt intresserade sig för arbetarefören:ns och de arbetande klassernas befrämjande, eljest skulle velat biträda beredningens förslag. Ville att vid återremissen beredningen skulle taga hänsyn till huruvida medel ej kunde anslås af staden eller Renströmska fonden för uppförande af ett hus, som skulle ställas till fören:s disposition, i senare fallet efter ordalydelsen i testamentets stadgande om föreläsningssalar. Var för öfrigt af samma åsigt som hr Dickson, i fråga om önskvärdheten af en högskolas inrättande härstädes. — Hr Mannheimer betraktade arbetareföreningen som en konjunkturfråga, ansåg att byggnaden med tiden kunde bli ett trätofrö inom fören:n och yrkade bifall till hr Bergers reservationsförslag dock med nedsättande af summan till 75,0000 rdr. — Hr Philipsson tolkade uttrycket allmanna behof i den åberopade testamentspunkten liktydigt med publikt behof och ansåg att ordalydelsen ej lxederades genom att biträda beredningens förslag, då ju arbetareföre:n vore en allmän ej en privat institution. Icke är den något ordenssällskap eller ett klubbsamfund. Den vill ju sprida bildning och upplysning åt hvar och en bland de arbetande klasserna, följaktligen är det en allmän institution väl förtjent af att bli tillgodosedd. Ansågo stadsfullm:e töreningen för allmän eller enskild då de åt henne upplät den dyrbara tomten, hvarpå huset nu skulle byggas? Kunde väl staden, som hr Berger m. fl. föreslagit bygga ett hus på den tomt som tillhör arbetareföreningen. För öfrigt blefve just en dylik byggnad det värsta trätofröet, ty ponera att här en vacker dag uppstode 7 eller 8 arbetareföreningar, hvilken at dessa skulle väl då staden ge företrädet vid byggnadens begagnande. Medvetandet af att rå om en egen byggnad vore helt visst det bästa sammanhållningsbandet, hvilket skulle göra fören:n till en fast institution. Förordade på det varmaste beredningens förslag. — Hr Wijk Testamentets ordalydelse bör läggas till grund. Instamde med reservanterna, man bör ej draga någon vexel på framtiden eller binda händerna på de stadsfullm:e, som 8 eller 9 är härefter skola bestämma öfver fondens användande. Derföre böra de i testamentet gifna föreskrifterna noga följas och så långt som möjligt efter ordalydelsen. Ville gerna att arbetarefören:n blef understödd men trodde det kunna ske på annat och bättre sätt än det föreslagna. Yrkade afslag till beredningens förslag och återremiss till beredningen, som, med stöd af testamentets förordnande om anslag till Åförelåsningssalar, borde yttra sig i syftning om uppförande af en byggnad, dervid man väl företrädesvis borde tänka på arbetarefören:n, men som äfven bör kunna af staden disponeras för andra allmänna behof. Af de nu disponibla fondmedlen skulle jemväl 100,000 rdr innehållas tills beredningens förslag i detta hänseende inkommit. — Hr Francke ville gerna att de arbetande klassernas behof af intellektuel lyftning skulle tillgodoses, men trodde att här testamentets ordalydelse lade hinder i vägen. Instämde med hr Wijk. — Hr Strömman talade varmt för nödvändigheten och nyttan för hela samhället af att skaffa arbetarefören:n en lämplig samlingslokal och framdrog exempel från den egna erfarenheten vid besök i Norrköpings och Kristiania arbetareföreningar. Biträdde arbetarefören:s af hr Krook upptagna förslag. — Hrr Philipsson och Berger försvarade ytterligare sina åsigter, likaså hr Hrook, som bl. a. yttrade, att om förslaget nu fölle skulle fören:n troligen vara tvungen att återlemna tomten och hyra sig lokal i någon aflägsen förstadsdel. Detta kunde ej vara hvarken till de arbetande klassernas eller samhällets båtnad. — Hr Dickson. Befrämjandet af arbetarefören:s bästa sker utan tvifvel lämpligast genom antagandet af beredningens förslag; genom den bestämda amorteringen sporrades dess egen kraft; ju större lindringar i lånevilkoren, som kunde beredas, ju bättre. Handlar man i annan riktning, ansåge tal. for sin del, att man bidragit till att stjelpa Göteborgs arbetareförening. — Hr Lindström såg, i den riktning dagens diskussion tagit, ett förebud att mycket arbete, som nedlagts i beredningens betänkande, skulle vara gjordt förgäfves. Vore man så samvetsöm eller noga om de juridiska formerna skulle man kanske få svårt att bevilja något enda af de begärda anslagen och Renströmska fonden finge för denna gång bli orubbad. Ansåg att beredningen och reservanterna, noga räknadt, sträfvade till samma mål, arbetarefören:s understödjande, endast formen vore olika. Tal. föredog med beredningen att understödja den arbeareförening, som nu finnes och som förvärfvat sig berättigad aktning. Yrkade bifall till fören:s förslag, men ville höja summan till 75,000 rdr. — Hr