Göteborgsposten – 20 oktober 1871, sida 1

Clarissa något förlägen af denna fråga. Jag skullo önska att vara mycket bekant med henne; men hon kom först i går och vi ha ännu knappt talat tio ord med hvarandra. — Ni torde kanske ej komma att tycka om henne till en början, fortfor mr Fairfax. Personer som ej känna henne närmare äro böjda för att tro henne vara kall och stolt; men mot dem som hon verkligen tycker om är hon förtjusande, och jag tror ej att hon gerna kan undgå att tycka om er. — Ni är mycket artig. Jag hoppas att hon måtte tycka om mig. Vet ni, jag fattade ett sådant intresse för lady Geraldine från första stund, redan innan jag såg henne, till en del kanhända derföre att hennes syster talade med mig om hennes förlofning. Ni tycker väl att detta var mycket romantiskt och barnsligt. — Nej, icke det minsta; en ung dame intresserar sig alltid för sådant. Och jag hoppas att ert intresse för lady Geraldine ej blef förminskadt då ni fick se henne? — Det kunde knappt vara möjligt. Ingen som ser henne kan underlåta att beundra henne. — Ja, hon är mycket vacker, det är utom all fråga; hon har varit en erkänd skönhet alltsedan hon började vara med ute i verlden. Jag tror att jag kan uppfånga en skymt af henne der bland träden; jag ser en hvit klädning och en skarlakansröd schal. Geraldine har alltid tyckt om skarlakansröda schalar. — Ja, det är verkligen lady Geraldine. De påskyndade något sin gång cch hunno snart till