Göteborgsposten – 19 oktober 1871, sida 2

kunna betäcka statens förbindelser och kunna fylla de förestående liqviderna på den löpande statsskulden. Man beräknade skilnaden mellan utgifter och inkomster under en ponerad tortsättning af kriget till 8 millioner om dagen. Kriget hade således kostat 3 milliarder. Freden kostade ytterligare 5 milliarder i krigskostnadsersättning. Men sreden tillät landet att andas, att åverbemta sig. Man kunde omsider undersöka djupet af såren och söka bota dem, man kunde arbeta på att bereda utvägar för att upplylla alla dessa ofantliga förbindelser. Huru tunga de än voro, fanns det likväl ingen som misströstade, ty man visste att Frankrike, som nyss hade varit tillräckligt rikt för att betala sia ära, älven var det tör att betala sina motgångar. Nationaltörsamlingen lemnade Bordeaux för att installera sig i Versailles för att fullfölja sitt mödosamma värf på närmare håll intill medelpunkten af affärerna. Nästan samma dag som församlingen öppnade sina portar stängde Paris på nytt sina. — Mars-insurrektionen utbröt. Hufvudstaden var på nywt skild från landet och under två och en half månader gjorde kampen mellan den lagliga regeringen och kommunen ett afbrott i allt arbete, alla affärer och alla intressen. Denna fruktansvärda insurrektion, som hopade så många brott på hvarandra inför en häpnande verlds ögon, hade ätven till en naturlig följd att ännu ytterligare inveckla de fioansiela svårigbeterna och göra statens bördor vida tyngre. Man måste afbryta de un derhandlingar, som redan voro inledda af regeringen om sättet att ordna statens utbetalningar och inlösa skattkammarobligationerna; man måste också uppskjuta intilldess ordningen hade hunnit blitva återställd, att begära af landet de nya uppoffringar, som förhållandena gjorde nödvändiga, och detvaringenting annat att göra än att på nytt taga sin tillflykt till franska banken och begagna sig at dess tjenster. Banken har också med en beredvillighet, som icke varit alldeles utan att väcka några farhågor hos försigtiga finansierer, svarat på alla de anspråk, som staten ställt på densamma. Svårigheterna att bringa reda 1 detta kaos ökades derigenom att finansministern genom kommunen hade blifvit på ett våldsamt och häftigt sätt skild från sina byråer och beröfvad alla räkenskaper och dokumenter, hvilka också sedermera till stor del blifvit förstörda af lågorna. Emellertid kunde finanskommissionen fortsätta sina arbeten och tramlägga sina vidlyftiga berättelser. Enligt denna kan resultatet af undersökningen om Frankrikes finansiela ställning sammanfattas i följande siffror : Den till en del konsoliderade, till en del icke konsoliderade skulden erfordrar en årlig ränteafbetalning af 523 millioner. Det deficit, som återstår att betäcka och som är uppfördt på den löpande eller rörliga skulden, utgör 673 millioner. Budgeten uppgår för året till 2500 millioner — oberäknadt de spediela krediter, som äro anslagna for departementens egna utgifter och som regleras i sammanhang med dithörande inkomster, men forslagsvis beräknas till 300 millioner. — Kommissionen slutar sitt betänkande med nägra varma och kloka ord, uttryckande sin mening att goda finanser stå i sammanhang med en god politik samt sin törhoppning att de lidna olyckorna skola gifva kraft till att beslutsamt arbeta på deras roparerande. Den berömde ekonomisten Michel Chevalier har för ett par veckor sedan i Journal des Debats i en vidlyitig artikel yttrat sig utförligt rörande såväl Frankrikes finansiela ställning för ögonblicket som utsigterna för framtiden, och utan att röja någon misströstan är dock denna framställning af en särdeles allvarsam beskaffenhet. Han anmärker först, huru finanskommissionen i sitt här ofvan resumerade utlåtande håller sig ifrån, likasom genom en viss hemlighetsfull bäfvan, att med klara och tydliga siffror framställa hvilka summor landet för framtiden skall ha att betala. Det är denna spökrädsla som han vill skingra. Micbel Chevalier börjar med att visa, huru den franska statsskulden uppkommit och ökat sig. Vid första kejsardömets tall hade man endast 63 millioner årligen att betala i räntor, under restaurationen steg denna summa till 165, Julimonarkien ökade den ytterligare med 12 och 1848 års republik med 54 millioner. Den 1 Januari 1852 måste budgeten upptaga 231 millioner för att betala räntorna, och intill krigets utbrott hade kejsardömet okat skulden med nya 129 millioner i räntor, så att Frankrike alltså då hade att årligen betala 360 millioner. Euligt kommissionens beräkningar går hädanefter Frankrikes årliga ränteutbetalning till 723 millioner, men Michel Chevalier vill härull lägga ännu 360 millioner i räntor. Han beräknar newligen: 1:o de begge lånen af 1870 till 54,510,000; 2:o 2milliarderslånet 138,823,000; 3:o de 3 milliarderna, som man ännu är skyldig Tyskland och som tillsvidare törrantas å 5 , 150 millioner, samt 4:0 räntorna för de summor, hvilka stasan sn uldie AÖarnhana halugat för da af mm m mm —2 KA AA — — OL — G mm mm