Göteborgsposten – 19 oktober 1871, sida 2

Ni måste ha tyckt det vara högst besynnerligt att jag kunde yttra mig så sem jag gjorde. — Jag medgitver att jag blef litet förvånad, ty jag hade dinerat på Arden med mr Granger. — Pappa hade funnit det så motbjudande att skrifva till mig om försäljningen, att han hellre lät mig vara i okunnighet om alltsammans. Det var visserligen icke klokt; men förlusten af Arden gick honom så djupt till hjertat. Jag kan koappt undra på att han ej kunde förmå sig att skrifva derom. — Det skulle dock ha varit bra mycket vänligare mot er, svarade främlingen allvarsamt. Jag föreställer mig att ni tyckte lika mycket om det gamla hemmet som någonsin er far gjorde? — Jog tror ej att någon skulle kunna tycka mera om Arden än jag. Men naturligtvis är en man alltid stoltare än en qvinna — — Det är ej så alldeles säkert, inföll främlingen. — Och pappa kände bittert den förnedring som förlusten innebar för honom. — Jag kan nj medgifva någon förnedring i sådant fall. En gentleman är ej mindre gentleman derföre att han skött sin förmögenhet litet obetänksamt, och det gamla blodet är ej mindre rent derföre att familjegodset skilts ifrån det. Om er far vore en vis man skulle han vara lyckligare nu än han någonsin varit. Förlusten af ett stort gods är detsamma som förlusten af en tung börda bekymmer. — Jag betviflar ej alt detta är en god filosofi, ava