Göteborgsposten – 19 oktober 1871, sida 2

Frankrikes sinanser ester kriget. När nationalförsamlingen i Februari månad sammanträdde i Bordeaux, var en af dess första omsorger att utse en finanskommission för att kunna på ett bestämdt och noggrannt sätt utröna i hvad tillstånd de nyss genomgångna förfärliga händelserna hade lemnat Frarkrikes finanser. Vapenstilleståndet var nära att utlöpa, och det gällde att afgöra om kriget skulle fortsättas eller froden slutas. Det första vilkoret för det ena eller det andra var att med säkerhet veta, om landets finanser tilläto krigets fortsättning eller gjorde fredens alslutande till en trängande nödvändighet. Paris hade i fem månaders tid varit utan förbindelse med provinsen. Nationalförsvarsregeringens afdelning, som temligen brådstörtadt hade förflyttat sig törst till Tours, sedan till Bordeaux, hade, såsom numera är erkändt och som de flesta redan då insågo, en allttör ofullständig och felaktig organisation. Det var en feberaktig oro i sjelfva ledningen af kriget och som kanske icke kunde undvikas då man på alla håll måste skapa medel för dess uttörande; men, nödvändig eller icke, hade denna oro och denna agitation öfverallt bragt oordning åstad. Öfverallt hade man uppgjort kontrakter och leveranser, medan det var omöjligt att döma både om deras omfattning och deras verkställbarhet, i anseende till den ansenliga mängd personer eller särskilda kommissioner, hvilka hade rätt att öppna krediten och töljaktigen göra staten ansvarig för särskilda operationer. Af omkring 20,000 kontrakter, som då voro i gällande och laglig form uppgjorda för armåleveranser, hade krigsministern i sina händer icke mera än omkring 4000. Finanskommissionen har således icke haft någon lätt uppgift att reda allt detta, men etter ett otroligt arbete, som embetsmännen inom vissa grenar af förvaltningen och kommissionens egna medlemmar gjort sig för att samla och ordna alla materialier, har kommissionen omsider lyckats att göra åtminstone en approximativ berakning af ställningen. Man bar sett flera olika beräkningar, senast en i dessa dagar af Michel Chevalier, som slutar sig på något andra summor, eller rättare fullstand:gar kommissionens beräkningar, hvilka sistnämnda vi har föret anföra. Utom de krediter, som innehöllos i de ordinarie budgeterna for 1870 och 1871, hade d. 17 Juli 1870 och d. 20 Februari 1871 i alla de ministeriella departementerna öppnats extra eller supplementarkrediter till ett belopp af 2300 millioner. Å andra sidan beräknades bristen i statsinkomsterna tör de fem sista månaderna af 1870 till 300 millioner och för de begge törsta månaderna af 1871 till 100 millioner. Redan detta utgör således tillsammans 2700 millioner, som kriget kostat staten direkte, oberäknadt de bördor at olika natur, som hade hvilat på departementen, kommunerna och enskilda personer, och som det torde vara omojligt att noga beräkna. Det enda man vid den tiden kommissionen afgaf sin berättelse, med säkerhet visste säga var, att nationalgardets mobilisering hade kostat omkring 100 millioner. Utom tillgångarne i den ordinarie budgeten för 1870 och 71, hade man sör att betäcka dessa uigilter sökt skapa extraordinarie tillgångar. D. 12 Augusti hade lagstittande kåren voterat ett lan af 750 millioner, d. 24 Oktober hade regeringsdelegationen i Tours dekreterat ett annat på 250 millioner. Härförutan upptogos successivt flera lån af Banken ätvensom några emissioner af skattkammarobligationer gjordes, hvarigenom inalles uppbringades 973 milhoner. Men dessa tillgångar voro uttömda före krigets slut, ända mull de sista summorna som voro att disponera af Bankens förskotter. De enda återstående summor, som ännu ej hade ingått, bestodo i 38 millioner, som resterade at 750-millionerslänet, 20 millioner at 250-millionerslånet och 35 millioner, som ännu väntades från departementerna sör mobiliseringskontingenten. Dessa 93 millioner, äfven förutsatt att de inflöto, voro långt itrån att