Göteborgsposten – 19 oktober 1871, sida 1

NER am — — handl. Amundson och 6:te d:o, en klädhängare, af bokhållaren C. F. Landeberg. — Antalet skott vid denna täfling var 10 pr man. Första priset togs med 79 points och det sista med 67. Striken vid Motala verkstad. Rörande denna, i korthet pr telegraf i gårdagens tidning omnämnda arbetsinställelse meddelar Motala tidn. för i Tisdags följande: Sistlidne Lördags e. m. kl. 2 inställde arbetarne vid Motala mek. verkstad sitt arbete och begåfvo sig till värdshuset, der disponenten, kapten E. Unge för tillfället spisade middag. Arbetarne, omkr. 900 till antalet, utsågo några talare bland sig, som förde ordet och underrättade disponenten, att de slutat sitt arbete till följd af afdrag på deras aflöning. Verkmästaren Norrman från Göteborg lärer varit mycket verksam att söka medla saken så att den kunde i godo uppgöras, hvilket också lyckades; och tillförsäkrades arbetarne att framgent få bibehålla sin förut varande aflöning, hvarefter arbetarne stillsamt tågade af hvar och en till sitt hem. På Måndagen ha alla arbetare dock icke återgått till sitt arbete, Verkstadens förlust lärer icke vara obetydlig i följd af denna strike, enär jernet kallnat i flera smältugnar, hvarigenom dessa blifvit förstörda. Alla krogar i Motala voro stängda under Söndagen. Nekrolog. Stockholms Dagblad för i går innehåller följande intressanta biografi öfver afl. K. Bonde: Frih. Knut Philip Bonde afled natten till i går till följd af en plötsligt inträffad hjertförlamning. Annu kl. 11 på aftonen var frih. Bonde rask och glad som vanligt. Efter att hafva souperat med sin familj gick han till hvila, men vaknade omkring kl. 1 och kände sig då illamående. Prof. Malmsten tillkallades och infann sig efter en kort stund, men hans konst kunde intet uträtta; kl. i3 hade frih. B. upphört att lefva. Den nu aflidne ättlingen af Carl VIII Knutsson, Thord Bonde, Gustaf Bonde och så många andra i svenska statens värf framstående män var född på Ericsberg i Södermanland d. 9 Mars 1815. Hans föräldrar voro öfverstekammarjunkaren, fil. d:r, frih. Bonde och dennes syssling Ingeborg Bonde. År 1837 blef han underlöjtnant vid Smålands husarreg:te, men tog år 1841 afsked ur krigstjensten och blef tre år derefter öfverintendent vid K. M:ts hof. Han vistades derefter mycket i utlandet och sysselsatte sig hufvudsakligen med studier angående Sveriges handelstörhållanden, hvaraf första frukten blef en i Hamburg är 1849 utgifven broschyr Hambourg et son commerce, principalement dans ses relations avec la Sugde et Norvege?. Detta arbete efterföljdes året derpå af Handelspolitiska betraktelser och år 1851 af Nagra ord om Sveriges utrikes handel, båda utgifna i Stockholm. Etster ett uppehåll i Frankrike, der frih. B. sökte att, så vidt på honom ankom, sprida kännedom om svenska förhållanden, för hvilket ändamål han äfven utgaf en broschyr benämnd La Subde et son commerce?, kallades han af konung Oscar att i egenskap at förste direktör öfvertaga ledningen af kgl. teatern i Stockholm. Frih. B. fick härigenom en verksamhet sig anvisad, som väl öfverensstämde med hans skaplynne, och ehuru han icke egde nägra djupgående estetiska studier eller någon allvarligare uppfattning af teaterns betydelse, lyckades det honom dock att genom sina personliga egenskaper göra sig särdeles omtyckt af teaterpersonalen och att gifva den lyriska scenen en viss glans, hvaruti han kraftigt understöddes af den utmärkte kapellmästaren Foroni och den icke mindre utmärkte dekorationsmälaren Emil Roberg. Redan innan ban lemnade denna befattning år 1856, hade han af kon. Oscar blifvit afsänd i en särskild beskickning till Paris, om vi icke missminna oss för att till kejsar Napoleon öfverlemna nämnde konungs porträtt. Det påstods dock, med hvad rätt veta vi ej, att denna ceremoni varit blott en förevänning för intimare underhandlingar angående Sveriges ställning till det då pågående fransk-engelsk-ryska kriget. Om så var förhållandet, blefvo dessa underhandlingar icke utan resultat, ty kort derefter anlände hit marskalk Canrobert, hvarpå följde afslutandet af den bekanta Novembertraktaten. Oaktadt de prof på diplomatisk förmåga, som frih. Bonde sålunda utvecklat, blet han icke vidare i det allmännas tjenst använd, och personligen hade han ingen annan fördel af sin franska beskickning än det kommendörstecken af hederslegionen han fick emottaga. Sedan han, såsom vi ofvan nämnt, är 1856 erhållit afsked från teaterdirektörsbefattningen, i hvilken han eftertråddes af hr Hyltän-Cavallius, samt erhållit titel af öfverstekammarjunkare, återgick frih. B. till privatlifvet, afbrutet endast af ett och annat uppträdande vid riksdagarne, t. ex. är 1859, då han deltog i den då förekommande bankreformfragan. För öfrigt började han nu att utveckla den onekligen ganska nitiska verksamhet för höjandet af vår industri, åt hvilken han sedan ända till sin död lifligt egnade sig, hufvudsakligen såsom ordförande i svenska slöjdföreningens styrelse. Hans städse ådagalagda nitalskan för Sveriges industriella ära gjorde honom till ledamot af de flesta bestyrelser för vårt lands deltagande i uteller inländska expositioner, och han hade icke ringa del i framgången af 1866 års stora exposition här i Stockholm. Det bör icke heller förgätas, att frih. Bonde var den, som satte sig i spetsen för agitationen till bildande af en skarpskytte-förening i hufvudstaden. Under nuvarande konungens regering intog han en oppositionell ställning, ehuru han i allmänhet icke mycket lät höra af sig inom politiken. Det var egentligen på fiuanslagstiftningens område han uppträdde såsom oppositionsman och, oaktadt han förut gerna velat gälla för frihandelsman, dref honom hans missnöje med dåvarande regeringen till att angripa det Gripenstedtska systemet, ehuru detta i sjelfva verket icke var någonting annat än frihetens, utvecklingens och det sunda förnuftets system. Vid de första valen till den nya representa