Göteborgsposten – 19 oktober 1871, sida 1

andra; Lizzie Formor och Rose Dacro till häst, jemte en liten eskort af herrar. Der funnos breda gräsvallar på hvardera sidan om vägen nästan hela vägen till skogen, och de ridande höllo sig på dem för att ej besväras af dammet som uppdrefs af vagnarne. Efter framkomsten delade man sig i mindre kotterier. Clarissa och Barbara Fermor gingo till det inre af skogen, uppvaktade af den outtröttlige kapten Westleigh, och aftecknade här och der i sina medförda ritböcker någon utsigt som föll dem i smaken. Kaptenen förklarade att Clarissa hade märkvärdiga anlag för landskapsteckning. — Liksom ni har för croquet och för allting annat, sade hon; men ni är så föga fallen för att låta andra beundra era talanger. Jag är dock glad öfver att ni ej har lady Geraldine Challoners sultanninnelika maner. Jag förstär verkligen ej huru någon man kan stå ut dermed, aldraminst en sådan man som Gergo Fairfax. — Hvarför skulle just han ha svårt för att stå ut dermed? frågade miss Fermor nyfiket. — Jag vet ej rätt huru jag skall kunna förklara min mening inför en dame. Nåväl, emedan han varit mycket med i verlden, sett mycket af lifvet. Han är ej den man som vill vara någon qvinnas slaf, efter hvad jag tror. Och för öfrigt är lady Geraldine, ehuru hon visserligen är beundransvärdt vacker, dock ej i sin första ungdomsvår. Hon är nästan lika gammal som George, skulle jag tro, och då en qvinna är lika gammal som en man ser hon alltid mycket äldre ut än han. Nej, miss Fermor, jag anser ej detta vara något lyckligt parti, på min ära.