Göteborgsposten – 18 oktober 1871, sida 1

attraction, samt denna positivism i kritiken som gör moralen till resultatet af vissa fatalistiskt bestämda lagar och menniskosjälens studium till ett slags högre anatomi — allt detta borde vara förbi! Det är knappast troligt att Sainte-Beuve om han lefde nu skulle, såsom han gjorde för några år sedan, skrifva lofprisande recensioner öfver Feydeaus och Flauberts romaner; men säkert är att sådant nu icke skulle aflöpa utan protester. Och jag betviflar till och med att Renan och Taine på nytt skola bli så på modet som de under en föregående period voro. Likasom man söker resurrektionen med många briljanta fraser mångenstädes der man icke behöfde eller borde söka den, gör man det också flerestädes med önskligt sundt förstånd, och likasom man söker den på det intellektuela, så söker man den också på det praktiska området. Bland hvad man i detta hänseende gjort förtjenar en särskild uppmärksamhet en alldeles ny stiftelse i Frankrike, de högre handelsskolorna i Rouen och Hävre. Det är en beklaglig sanning att Frankrikes handel icke är hvad den borde vara, oaktadt landets utomordentligt fördelaktiga geografiska belägenhet, dess naturliga tillgångar och dess så högt utbildade industri. Fransmännen ha låtit. icke allenast engelsmännen springa förbi sig på alla platser på verldsmarknaden men äfven tyskarne, schweizarne och på vissa ställen ända till italienarne. De köpa de flesta råmaterialierna för sin industri i andra hand, bomullen för den ofantliga fabriksindustrien i norden och vestern hemtas i Liverpool! Sjelfva silket, som Frankrikes industri använder mera än något annat lands, kommer till största delen genom utländska mellanhänder. — Orsakerna till denna Frankrikes underlägsenhet i kommersielt hänseende torde vara mångfaldiga, men af de förnämsta är utan tvifvel bristen på en fullt lämplig och tillräcklig teoretisk undervisning. I Mulhouse fanns sedan några år tillbaka en sådan läroanstalt, och under den pågående allmänna emigrationen från Elsass har äfven stiftaren och föreståndaren för denna, mr Jacques Siegfried, utvandrat, och det är genom hans ansträngningar som de ofvannämnda begge skolorna i Rouen och Håvre kommit till stånd. Enligt programmet äro läroämnena ungefär desamma, som i liknande anstalter i andra länder, och praktiken går hand i hand med teorien. I Håvre t. ex. är det i hamnen och på sjelfva aflastningsplatsen som eleverna lära känna alla slags råämnen. Då begge skolorna äro skapade genom sammanskott af de förnämsta köpmännen och industriidkarne på platsen, så beredas alla möjliga lättnader för de unga män, som besöka dem, att kunna på ett noggrannt och riktigt vis sätta sig in i alla handelsverldens kutymer. — Hvad som är afsedt att blifva den vigtigaste delen af den praktiska undervisningen är hvad som i programmet kallas handelskontoren. Kontoret upptager hvarje elev under tolf timmar af veckan. Eleverna förenas i grupper om fem eller sex och bilda på detta sätt kontor, som hvardera representera handeln och affärerna i ett visst land. N:o 1 amerikanska, n:o 2 engelska, n:o 3 franska affärer o. 8. v. En simulerad affär inledes mellan två kontor; det franska kontoret t. ex. förskrifver bomull från amerikanarne, en korrespondens inledes, reqvisitionerna skrifvas på franska och svaren på engelska, man diskuterar frågorna om pris, kommission, kurs, diskonto, assurans, last o. 8. v., allt detta efter dagens kurser och platsens förhållanden och med samma noggrannhet som om det vore verkliga affärer som afgjordes. — Det anmärkningsvärda med dessa skolor är för öfrigt att de, i motsats till nästan alla andra läroanstalter i Frankrike, icke äro pensioner utan eleverna bevista dem endast om dagarne. Undervisningen är dock temligen dyr, 600 fres om året. Jag talade nyss om pressen. Vill man se huru dess notiser redigeras, så har man just haft ett godt tillfälle dertill vid inrikesministern Famhrerhts nvssg inträffade hastiga