Göteborgsposten – 16 oktober 1871, sida 2

en ett språk, hvilket i det närmaste liknar ha tt upprop till en öppen nationalkamp. Det r beklagligt, att en sådan upphetsning kan ga rum, hvilken tydligen förvrider den allnänna uppfattningen. Efter det en mångårig parlamentarisk ronflikt egt rum i Österrike, der enecberna ej relat deltaga i den gemevsamma representaionen, emedan de voro en undertryckt minoitet, har regeringen nu sökt att törmå dem emna denna sin ställning. Resultatet af förhandlingarno har varit, att kejsaren af Osterke i en skrifvelse till böhmiska landtdagen lotvat erkänna korungariket Bohmens särskilda ställning inom monarkien och bekräfta sitt löfte genom att låta sig särskilt krönas. Till svar på denna skrifvelse har böhmiska landtdagen beslutat en adress till sin konung, hvari böhmarne framställa sina åsigter om ordnandet af konungarikets ställning till den öfriga monarkien. Med denna adress afse de naturligtvis en grundval tör ett kejserligt förslag till den gemensamma representationen, riksrådet. Huru tyskarne kunna kalla detta ett författningsbrott, är alldeles obegripligt, så länge regeringen har rätt att väcka förslag inom riksrådet, och denna rätt kan väl ingen regering vara utan. Men nu förhåller det sig så, att flera af de tyska medlemmarne i riksrådet ansluta sig till regeringen, hvilken kåledes. understödd af enecher, polackar 0. a, är viss om den nödiga majoriteten i riksrådet; och det är detta de s. k. liberala tyskarne äro ursinniga öfver, hvarför de sannolikt äfven komma att utträda ur riksrådet, om regeringen framlägger det böhmiska förslaget till ändring i författningen såsom sitt. Men regeringen synes vänta denna eventualitet och är derför besluten att det oaktadt genomdrifva sin önskan, alldenstund riksrådet likväl skall vara kompetent att fatta beslut. Fruktande för oroligheter af de upphetsade massorna i Wien, ämnar regeringen att i stället förlägga riksrådets sammanträden till den fredliga staden Kremsin i Mähren, de mähriska biskoparnes sommarresidens i närheten af Olmiiz, der riksdagen förut varit under liknande förhållanden samlad åren 1848 och 1849. De tyska wienertidningarnes uppgift om, att de medlemmar af ministren, eom ifrigast vilja befrämja grefve Hohenwarts politik, begärt afsked, synes icke bekräfta sig. Ryktet hade satts i omlopp af några wienertidningar, för att bringa till stånd den tron, att nämnde ministrar vilja undergräfva v. Beusts ställning. Tyrolens landtdag har beslutat att i en adress bedja kejsaren att låta sig särskilt hyllas som grefve af Tyrolen. Från den ungerska militärgränsen omtalas oroligheter. De kroatiska innevånarne i Ogulinerdistriktet ha gjort uppror och hota fästningen Karlstadt. — Saken torde dock vara utan någon vidare betydelse, men de tyska organerna göra det mesta möjl ga deraf, för att dermed skrämma magyarerna och få dem att hålla sig till tyskarne, såsom deras bästa bundsförvanter mot de andra nationaliteterna i konungariket Ungern. Rörande den stora branden i Chicago telegraseras under den 10 d:s från Filadelfia till Times: Branden i Chicago troddes denna morgon hafva släckts at det starka regnandet sistl. natt, men telegraftrådarne voro afbrutna, så att någon direkt underrättelse ej ingick. Elden tortfor under hela natten i norra delen af staden, men i dag på middagen var man herre öfver densamma. Geueral Sheridan har telegraferat från Chicago, att elden förstört nästan allt af värde i staden. Regnandet forttar. Skeppslaster af lissmedel atgå alltjemt från Pitisburg. Buffalo, Cincinnati och S:t Louis. — I Newyorks handelskretsar och penningmarknader råder panik. Åktieegarne i töreäkringsbolag äro nedtryckta och oroliga. Öfverallt i Nordamerika hållas möten och anställas insamlingar för de brandskadade. I t England bår lordmayorn af London uppmanat allmänheten att skynda de nödlidande till undd Från Bryssel skrifves: Efter hvad som berättas i härvarande diplomatiska kretsar, ämI. nar den tyske rikskansleren tillsända de ty0 I ska representanterna i utlandet ett cirkulär, i hvilket utvecklas, huru nödvändigt det är för alla stater inom Europa att vidtaga åtgärder mot den socialistiska rörelsen. Detta steg skall helt visst bli väl mottaget i Belgien; Internationales verksamhet bar här under de sista v eckorna antagit en mycket oroande ka.rakter. En högt uppsatt embetsman, hvilken a. Iaf inrikesministern sätt i uppdrag att utarbeta ot ett betänkande om Internationales agitationer, har tillochmed slutat sin berättelse med de sorden, att om agitationen fortsattes i samma xomsåog som hittills under ytterligare två år. eskulle det vara ute med Belgien och dess r-statsinstitutioner. å, I Frankrike har Casimir Pårier blifvi d. inrikesminister i den aflidne Lambrechfs ställe pårior är född 1811 och son till den år 1832 aflidne bekante ministern. Han har deltagit 8s såtskilliga beskickningar och var deputerad sfråt if1 1846 till februarirevolutionen, efter hvilke An Bnejklälrtare i ena I bland si