Göteborgsposten – 16 oktober 1871, sida 2

bland sällskapet, fyra äldre herrar slogo sig ner vid ett spelbord och de som ej intresserade sig för någotdera af dessa nöjen fördrefro sin tid ute på terrassen med samtal eller månskensbetraktelser. IL dy Laura såg med nöje huru uppmärksam kapten westloigh visade sig mot Clarissa, men allraholst skulle hon ha velst att James Holkin varit i kaptenens ställe. Men mr Halkin stod stel och högtidlig bredvid en af misserna Dacre och samtalade med henne om åtskilliga ställen på Alperna som de båda besökt. Lady Laura begagnade sig af tillfället, då hon och Clarissa skullo skiljas åt för aftonen, att varna denna för kapteren. — Han är ju on ganska behaglig karl, eller hur? yttrade hon. Kom med in i mitt toalettrum så få vi talas vid ett par minuter. Med dessa ord drog hon Clarissa med sig in i ett litet förtjusande ram i samma stil som det hvåri hon först mottagit henne. — Ja, han är en högst angenäm karl och tycktes vara riktigt betagen i er, förtfor lady Laura. Stackars Herbert Westleigh! Jag har kännt honom i många år. Han tillhör en af de äldsta familjer i Somersetshire och är en förträfflig person, som min man säger; men ni bör ej tänka på honom, Clarissa, ty det finns en hel mängd bröder, och jag tror knappt att Herbert har hundra pund om året utöfver sin lön. Såg ni något på mr Halkin, en ung man med lång näsa och rödaktigt hår? Han kommer att få en förmögenhet som belöper sig ända till tretiotusen pund om året, Forts.)