Göteborgsposten – 16 oktober 1871, sida 2

af ett par officeraro — major Masor, en starkt byggd, mörklagd man med örnnäsa och utan skägg; kapten Westleigh, en vacker karl med mörkbruna mustascher och polisonger — samt slutligen en herre tillhörande den klass af adjunkter för hvilken Clarissa blifvit varnad af sin far. Hon fann sig ganska snart hemmastadd bland dessa menniskor. Nieserna Fermor hade en särskild förmåga att göra sig angenäma för främlingar. De tre stora misserna Dacre, Rose, Grace oeh Amy, voro mera tillbakadragna men alldeles icke oangenäma flickor. Efter frukosten gick Clarissa ut med kapten Westleigh och miss Fermor — Lizzie, den äldsta och lifligaste af de båda flickorna — för att taga sin första lektion i croquet-apel. Croquet-banan var anlagd på en platå till venster om den italienska trädgården och begränsad på ena sidan af en gräsbeväxt sluttning och flodstrandan, på den andra af en furudusge. ! Clarissa erhöll sin lektion och förklarades ha stora anlag för croquet-spelet. Det var en vacker eftermiddag och omgifningen så. behaglig, att ensamt den var tillräcklig för att ingifva Clarissa ny lefnadslust — det var en af dessa angenäma stunder som man sedan i mera stormiga perioder af lifvet framkallar i sitt minne, undrande öfver dess lugna behag, dess fullkomliga frihet från bekymmer och omtanka. Alltför snart kom den tid då ingen sådan oskyldig lycka, ingen sådan fullkomlig frihet från alla framtidsbekymmer mera funnos för Clarissa. Emellertid skulle man kläda sig för middagen, till hvilken åtskilliga nya gäster anlände. Man samlades i