Den afgångna ministeren. I norska Morgenbladet skrifves från Stockholm: Den nu afgångna ministeren egde bland tio medlemmar blott fyra adelsmän, och de öfriga sex — om man ens hos de förstnämnde skulle förutsätta andra tendenser, hvilket dock ej var tallet — tillhörde den upplysta klass af folket, som arbetar för framsteg och en fri samfundsordning utan sjelfrådighet. Den stod obetingadt genom hela sin karakter närmare medelklassen än någon at våra föregäende ministerer, och den var ull sina grundsatser en fortsättning i samma riktning af det eller, kanske rättare, de föregående de Geerska ministererna, och det var ej fritt för att ju ej en och annan bland dess medlemmar betraktades med mindre blida ögon at Första kammaren just i töljd af dess egenskap at att vara borgerliga och vara för mycket novi homines. Samma anledning som gjorde dem mindre behagliga i Första kammaren, borde då hafva förskaflat dem så mycket vänligare tillmötesgående i Andra kammaren, men icke törthy lät denna kammare dem falla. Personlig ärelystnad hos några, särskilta, beräkningar hoszuandra samt okunnighet om de blitvande följderna hos den stora mängden ha samverkat till detta bedröfliga resultat. Krigsministern Abelin som år 1867 avancerade till chet för norra skånska infanteriregementet och som nästan omedelbart derefter blef chef för landtför