Göteborgsposten – 13 oktober 1871, sida 2

visning utom Allm. och Sahlgrenska sjukhuset, godkändes. : Nästa fråga rörde den af fattigvårdsstyrelsen gjorda uppsägningen at pantlåneinrättningens lokal i försörjningshuset. Vi ha förut redogjort för frågans ståndpunkt, hvadan det är våra läsare bekant, att den beredning, som nedsatte för att utreda densamma, utan att vilja vidröra lämpligheten af uppsägningen, på det varmaste hos fullm:e förordat pantläneinrättningen och dess verksamhet. Fore diskussionen uppläste en af beredningens medlemmar, hr Frstenberg. ett skriftligt anförande, innehållande åtskilliga intressanta uppgitter om det enskilda pantlåneriets utbredning härstädes, hvari han till slut föreslog att frågan måtte hänskjutas till pantläneinrättningens utlåtande, huruvida uppsägningen skulle ha till följd bolagets upplösning, hvarjemte i den skrifvelse, som i anledning deraf skulle ull bolaget aflåtas, borde uttryckas vett erkännande af den gagnande verksamhet bolaget hittills utöfvat och onskvärdheten af dess sortfarande bestånd samt den förhoppning, det nämnde verksamhet måtte komma att så utvidgas, att det blefve bolaget möjligt att kraftigare motarbeta det ständigt tillväxande, de fattigare klasserna så särdeles betungaude enskilda pantlåneriet. Samiliga de talare, som deltogo i den derefter förda diskussionen, hrr Dickson, Dahl, Berger, Mannheimer, Fuärstenberg, Krook och Reuterskiöld uttryckte det amplaste erkännande af pantlåneinrättningens gagn för samhället och flera af dem betonade starkt vådan afatt ej med allvar söka motverka de enskilda pantlänarnes gränslösa och förderfliga utsugnings system. Resultatet af denna intressanta diskussion, hvilken var egnad ingifva goda förhoppningar om fullm:es krafuga medverkan för det goda ändamålet, ifall så skulle erfordrag, blet att hr Firstenbergs förslag antogs, hvarjemte åt 3:ne af fullm:e, hrr Frstenberg. Dahl och Mannheimer, uppdrogs att i samråd med pantlånebolagets styrelse ofverlägga i frågan, börande sistnämnde styrelse jemväl yttra sig, huruvida staden egde någon annan lokal, som kunde vara för bolagets verksambet lämplig. Till fattigvårdsstyrelsen skulle aflåtas en skrifvelse, hvari fullm:e med stöd af sitt d. 9 Maj 1867 fattade beslut, skulle förklara sig ej kunna stadfästa den gjorda uppsägningen, förrän pantlånebolagets utlåtande i frågan till fulim:e inkommit. De af särskild beredning tillstyrkta anordningarne för utvidgning af utrymmet tör sjukvården å Allm. och Sahlgrenska sjukbuset godkändes, äfvensom förslaget till afkortning af kommunalutskylder i staden och Majornas förra kommun för 1869 och föregånde år, godkändes. Sista frågan på föredragningslistan var den om Renströmska fondens användande, hvilket vigtiga och vidlyftiga ärende dock i anseende till den framskridna tiden uppsköts till sammankomsten nästa Thorsdag. Sedan man beslutat, att stadsfullm:e dessförinnan skulle, i morgon kl. 5 e. m., å Mindre Börssalen ha en enskild öfverläggning i frågan, åtskildes fullm:e kl. 2 e. m. Fastighetsauktion förrättades i går å Auktionskammaren, dervid afl. åkaren A. Anderssons konkursmassas hältt i huset å tomton N:o 77, Majornas 6:te rote och f. bageriidkaren P. J. Sandins konkursmassas d:o i d:o inropades af trädgårdsmäst. Å Nilsson för tillsammans 8300 rdr. Nytt ångfartyg. Från Thorskogs skeppsvarf gick i Tisdags en större lastångare af trä af stapeln. Detta fartyg, hvilket är det största som blifvit bygdt vid nämnda varf, är 171 fot långt, 28 fot bredt, 18 12 fot djupt från kölen samt kommer att blifva om c:a 6 å 700 tons drägtighet. Det är uteslutande afsedt för fraktfart å Nordoch Ostersjöhamnarne äfvensom aflägsnare farvatten och skall under innevar. höst vid Göteborg mek. verkstad förses med en kolbesparande maskin om 52 hästars kraft samt tvenne ångvinschar. Det eges af handl. Otto Lindberg härstädes och hr P A. Lindberg i Kongsbacka samt kommer att föras af nuv. betälbafvaren å ångf. Freya, kapt. Emil Beekman. Den afgångna ministeren. I norska Morgenbladet skrifves trån Stockholm: Den nu afgångna ministeren egde bland tio medlemmar blott fyra adelsmän, och de öfriga sex — om man ens hos de förstnämnde skulle förutsätta andra tendenser, hvilket dock ej var tallet — tillhörde den upplysta klass af folket, som arbetar för framsteg och en fri samfundsordning utan sjelfrådighet. Den stod obetingadt genom hela sin karak