Göteborgsposten – 13 oktober 1871, sida 1

trodde att endast tanken på det nöje hon väntade af besöket hos lady Laura framkallade dem. Han hade ej aning om att den lugna likgiltighet han iakttog i sitt sätt mot henne kunde vara obehaglig för hennes känslor. Han var alltid artig mot henne och lät henne alltid följa sina böjelser. Hvad mer kunde hon väl begära af en far? Kanhända erhöll hon ett högre värde i hans ögon efter lady Lauras besök, ty han var mycket vänligare mot henne än förut, tyckte flickan då de samma afton suto på gräsplanen drickande sitt kaffe, under det månen höjde sig öfver Ardens skogar. Han kastade ofta en begrundande blick på henne då hon såg åt ett annat håll. Han hade förut vetat att hon var skön, men hennes skönhet fick mera vigt i hans ögon genom lady Laura Armstrongs beröm, och i djupet af hans hjerta uppspirade en förhoppning som hade till följd att han visade sig vänligare mot sin dotter än han någonsin förut gjort — en förhoppning som på en gång gjorde henne mycket dyrbar för honom. Hans ömhet för henne ökades visst icke; men han insåg att om lyckan gynnade honom kunde denna flicka göra honom den största tjenst som någonsin en dödlig kunde göra. Hon kunde gifta sig med Daniel Granger och vinna tillbaka det arfvegods han förlorat. Det var nog en dåraktig tanke; mr Lovel insåg sjelf huru vansklig en sådan förhoppniag var. Skulle Granger kunna bli förälskad i en flicka som var yngre än hans egen dotter? Ja, det var